Aftonbladet – 24 november 1860, sida 3

it) nom, som skall träda i bourbonernas ställe. Konungen böjde kiäs:tätt-bäkom honomstod r.) Garibaldi; de två prodiktatorerna samt Farini. Musiken till Te deumutfördes på ett lysande st jsätt, och efter slutet deraf steg konungen upp ,; och begaf sig, åtföljd af Garibaldi, tll S:t .Å Januaril kapell för att besöka relikerna efter rj detta helgon... Om blodet rann eller icke kat 2ijag ej säga; det gjorde det ofta under bourbonerna,: då det behöfdes, men historien, tror -IJag, skall-icke hafva att förmäla derom. vid 4 detta tillfälle. Några minuter voro tillräckliga för ela besöket och derpå lemnåle de kyrkan: under samma fortfarande bifallsrop, hvilka icke för ett ögonblick hade upphört, Jutom då när konungen knäböjde. Då Victor Emanuel och Garibaldi gingo ned för den mellersta korgången såg jag dem ; hvardera, konungen och konungagöraren, an Isigte mot ansigte, ja jag nästan rörde vid el dem. Dagern föll rakt på deras ansigten och -laldrig har jag sett det menskligas och det : gudomligas: skilda typer så -bestämdt uttala II sige Victor Emanuel ser ut som dethan verkligen är il Re Galantuomo? -en rättfram, he:Å derlig; pålitlig och, ifall uttrycket icke är för ) lågt, rätt treflig person. Det! var icke den ;j minsta förändring i hans utseende, hvilket j likväl hade ett djerft uttryck. Folket trängde sig omkring honom, och ehuru tvenne rader soldater voro uppställda längs gångens begge sidor, bröt folket in-på densamma, och konungens stab och följeslagare hade största I möda att. öppna väg för honom. Che bell uomo, ropade några qvinnor som stodo nära intill honom. Bello! Bello! utropade andr i det de vände sig till honom. :?Viva Vitto Emmanuele! Viva il Re Galantuomo!? ljöd det från al a sidor, men konungen förändrade icke en min. — Några minuter efteråt kom Garibaldi, : med ett hufvud och ett ansigte som en; grekisk bildhuggare kunnat taga till modell för en gudabild och med ett gjälsuttryck som ingen konst kan efterbilda. Jag betraktar honom aldrig utan att känna mig öfverväldigad af-den moraliska storheten i hans karakter. Mild somsett lam i sitt uppförande, djerf som ett lejon, då det gäller handling, alltid sann .oeh sgenomskinlig som krystall; uttrycker han allt detta i sitt ansigte, och jag förvånar mig alldeles icke öfver det inflytande han har öfver massorna, ty jag erfar det på mig sjelf. -Då Garibaldi kom ned för gången omringades han af en sior höp som trängde sig fram för att: omfamna hbnom. :Några af bans närmare vänner gjorde allt: hvad de kunde för att hålla den tillbaka, men det tjente till intet. Dx kysste honom och smekte honom som om han varit ett af deras egna helgon — och det med långt mera skäl, och ropen Viva Garibaldi!? blandade sig med, ifall de ieke till och medöfverröstade ropen af ?Viva Vittore Emmanuele! Min åsigt är att emottagandet af befriaren var mera entusiastiskt än det af konungen, och jag tror att folkets såväl omdöme sm känsla hade rätt, ty det var Garibaldi som störtade bourbonerna, nedgjorde deras årmåer och satte begge Siciliernas befolsning i tillfälle att åter blifva män. Jag bör icke underlåta att omnämna att konungen var klädd som divisionsgeneral. under det Garibaldi bar samma röda drägt, i hvilken han eröfrat konungariken och tillsatt ea monark. : Neapel den 8 November. Jag lemade eder i går midt ibland ett döfvande buller, sådant som jag sällan, om ens någonsin, :bar varit vittne till i detta land: Konungen och Garibaldi böllo på att bege sig bort från S:t Jaauarii kyrka, En skara af-vagnar var sammanklämd i de trånga gränderna, hvilka -tyekag vara gjorda enkom för att förhindra all rörelse, hästar kråmade sig och män och qvinnor skuffade hvarandra så, att det tycktes tvifvelaktigt om jag någonsin skulle kunna slippa ut ur denna trefaldt förvirräde förvirring. -Hurn skulle jag i: vara i stånd att fortsätta min berättelse om bvad som vidare skulle inträffa? Den kungliga cortgen redde: sig så: godt den kundel: ut från. nämnde. gränder, här, hedrade med j: namnet gator, hvilka, om de också icke hade någon annan fördel, åtminstone hade den att tillåta befolkningen att hänga blomsterfestoner öfver från fönsterna på den ena sidan till fönsterna på den andra — och bra tog det sig ut. De stolta husegarne sågo mycket förnöjda ut och hurrade med så mycket mera fröjd som de kunde se och höra hvarandra mycket väl, och Victor Emanuel måste hafva känt sig fullkomligt öfvertygad om deras välvilja och tillgifvenhbet: Då konungen kom ut på Toledogatan fick han se det melankoliska skådespelet af festtillredelser; som icke bunnit bli fullbordade eller blifvit förstörda af. ovädret. , Folkets hyllningsyttringar voro likväl bär ännu mera -entusiastiska än förut. Ssekernas utseende förbättrade sig dessutom längre fram på Toledo. Der var ingen brist på svajande fanor och flaggor med Savoyens hvita kors i midten; fruntimmer, och till på köpet vackra fruntimmer kastade ned ett regn af buketter och confetti på det kungliga ekipaget. En liten rätt nätt händelse, som äfven egt rum i katedralen, tilldrog sig också bär. Man släppte löst hundradetals föglar. Då de flögo omkring utan att veta hvar de skulle slå ned, voro de som bastiljens fånge, hvilken längtade tillbaka till sitt fängelse, eller som Neapels aristokrati, hvilken bar sjunkit så djupt i förderf, att den icke mera förstår att värdera friheten, Detta var dock en vacker symbol af frälsningen från träldor och användes allmänt om påsken i landskyr-h korna för att beteckna en större befrielse söm io skedde genom en, större frälsare än Garibaldi. !v Det är onödigt att vidare uppebålla oss medjl: beskrifningen af prydnaderna och dekoratio-:d nerna; allt. hvad med flaggor och blommor it kunde, åstadkommas var. gjordt. Då jag komjn till Strada Santa Brigada hörde jag Jjudet agn den lilla klocka, hvilken ger tillkänna attlå hostian nalkas, ock jag var nyöken att sel SIGN TNE be Sa 1 a 0 kande bi,