Aftonbladet – 24 november 1860, sida 3

all denna hyllning man gaf mig, då han endast-egde-hån påläpparnå.. Skuldfrid sprang upp octr. ställde sig framförsspegeln, fortfarande i tankarne: På alla språk har man sagt .mig att jag var skön.. Hon sammånknäppte händerna: O; fader der ofvan: om så är, gör mig skön i bans ögon; låt mig än en gång läsa kärlek och förlåtelse i hans blick, och hela verlden skall få förskjuta mig, och sag vill dö ögonblicket derefter vid hans fötter. Här afbröts : on af.en medelålders tjenaringa. som kom i; ett slags mellanting af mamsell och domestik, med ett äkta franskt utseende, lifliga . bruna ögon, svart khår och något mörk hy, liten till. växten, med denna lätthet i rörelser, som är helt och hållet egendomlig för fransyskor. Madame, det ären herre som önskat träffa er, sade hon på flytande franska. Jag tager icke emot någonp, svarade Skuld: frid. i Detta sade jag honom, madame, .men då bad han mig lemna er det här kortet. Skuldfrid. räckte ut handen, men hon hade icke, förr kastat ögonen. derpå än hon gaf till ett utropoch skyndade ut. I den lilla matsalen stod samma medelålders herre, som. aftonen förut suttit i högra oxögat, han stod midt på golfvet med armarne i kors och blicken häftad på den dörr hvarigenom tjenarinnan. försvunnit. Plötsligt flög dörren upp och Skuldfrid skyndade fram emot honom, men stannade på halfva vägen, liksom bäfvande dch rädd att följa sitt hjertas första rörelse, Vid åsynen åf denna tvekan sade han: Huru än lifvet kommer att gestalta sig,ör och förblir jag alltid din vän, mitt barn, mins att jag en gång sagt det;. derpå räckte han ut armarna emot henne. Skuldfrid kastade sig i den öppna famnen, utropande under tårar: