Aftonbladet – 23 november 1860, sida 1

Den medicinska frågans lösning gör alla vederbörande fortfarande det största hufvudbry. Allt eftersom utsigterna förmörkats för medicinska fakulteten i Upsala att kunna genomdrifvasinafordringar på ettmonopolisenrade af den medicinska undervisningen, hå Upsålatidningarne börjat tala ur en dyster, man kunde nästån söga hemsk ton; men i de med gårdagens post ankomna nummer öfvergår detta mestoso plötsligen till ett furioso, som väcker förundran äfven hos dep, som är van att höra de underligaste utgjutelser från detta båll, så snart någonting bringas å bane, som kan anses i någon mån beröra det lokala Upsala-intresset. För ati låta våra läsare döma om det sätt, hvarpå förfärtarne af Upsala-intresset i denna sak argumentera, när de nedlåta sig dertill och icke begagna den beqvämare utvägen att äfverbopa förfäktarne af åe motsatta åsigterna ned invektiver,; anföra vi följände i den mera sansade och klagande tonarten hållna artikel i Upsalaposten för den 17 dennes: ?Vi omtalade i vårt förra lördagsnummer, ait grefve Hamilton och statsrådet Malmsten på fredagen hitkommit. De återfeste redan följande morgon. I sammanhang med detta leras besök härstädes cirkulera flerabanda rykfen om ett sammanträde med några professoter och om de förhåndlingar som dervid egt cum... Ehuru dessa rykten äro af temligen dunkel beskaffenhet, så att det är svårt att ätleta, huru mycket sant för dem ligger till rund, synas de jikväl sammanstämma deruti, att det är fråga om, att i enlighet med Carofinska institutets önskan inrymma detsamma ån till en viss grad sjelfständig ställbing i stället för den sammansmältning med universitetens medicinska fakulteter, hvilken kanilersembetet och konsistorierna i enlighet med det s.k. interimsförslaget hafva förordat, och ävilken naturligtvis skulle göra et slut på en lika onyttiga, som för studierna menliga rangstriden, derigenom att de högförnäma professorerna i Stockholm skulle nedlåta sig att Slifva kamrater och samverka med professorerna iLund och Upsala, och dymedelst möjligen riskera att icke blifva ansedde för stort mera än dessa. Vi vilja för öfrigt icke tills vidare inlåta oss på dessa rykten, icke endast derföre, att de, såsom sagdt, äro obestämda, utan också af det skölj att de, för så vidt nan får tro deras hufvudinnehåll, äro alldeies otroliga, Vi känna nemligen bär sedan gammalt H. M. konungens karaktersfasihet alltförväl, för att kunna föreställa oss, att han skulle låta imponera på sig af enskildes tyeken och anspråk, och vi hafva icke heller glömt hans i ord och handlingar städse uttryckta inner iga öfvertygelse om wuniversitetets förmåga att uppfyllasin bestämmelse. Af begge dessa anledningar kan Upsala, förmoda vi, trygga sig vid den förhopphiag, utt icke nder hans regering kommer att vidtagas en an emot de egentligen kompetenta aukto-, teternas utlåtanden: stridande åtgärd, som till följd af. allmänt kända förhålländen endast skulle draga med sig för bvarje år stegrade apsprik, så länge ännu någon bit af universitetet låge qvar i Upsala; och således,! om pnockså gäfves färg af att vara oskyldig, i elfve verket vore första steget till universitetets upplösning och förflyttende till bufvudstaden, det rätta och hufvudsakliga målet, som man bdu, liksom allt hittills skett, med sina försök sträfvar att uppnå. Med anledning af talet om grefve Hamilton är det icke ur vägen att erinra derom, att, ehuru Stwockrolaspressen ide mest ampla ordalag fratnHer grefver.s mogna omdöme, djupa insigt er och stora praktiska förmåg., i hvilka löford vicaf hjertat instämma) och såkom bevis irpå andraga bans tatkar och åtgärder i jehanda under ecklesiastikdepartementet ärenden, örbigå de likväl belt och 3 åsigter i universitetefrågan. Dessa n bemlighet; han tillkännagaf der riksdagen på riddarhuset, är ä ven allmänt bekant, stt hans afförord för det nästan örslaget sätta en bom för s fortsatta trassel ock anMen detta är icke i Stockholmspres;se, och derföre förtiges det visligen. kan likväl med allt skäl, bs arföre nian ost skall antaga en person, hvilken man i ela landet tillerkänner ett så öfvervägaude ötslånd och öfriga utmärkta gåfvor, just i niversitetsfrågan skulle vara behäftad med n. sådan blindhet, att man på hans omdöme ke behötver fösta något afseende.? Så långt Upsalapostens artikel. På samma ång. densamma vittnar om den oro och förämning, som följt på det häftiga uppträdanet vid den af. grefve Henving Hawiiton och atsrådet Malmsten nstaltade privata koure sen i Upsala, ådagalägger den tillika för var och en, som något kigner och följt utecklingen af den sak, som är i frågå, huru iga Upsalaintressets förfäöktare äro: pa verks sa skäl; då. de måste hufvudsakligen sötta n lit på ett godtyckligt makt: pråk, som de pppas kunna framkalla till sin förmån. ss HT varade Lothard. Jag har endast fullgjort i pligt, den ni i mitt ställe äfven skulle ha