Aftonbladet – 22 november 1860, sida 2

Article Image
eras, skall troligen finna sig myeket förunrad och föga smickrad då den finner sig i afseende på reformsaken. ställd på samma sida som Upsala-Posten.s Westmanlandstidningen nar nemligen alltifrån första stunden, då refermfrågan härstädes ånyo bragtes på tal, pi det varmaste anslutit sig till densamma. Väl yttrar tidningen, i den af Allehanda aftryckta artikeln, några betänkligheter vid den af Aftonbladet framkastade tanken att reformsällskaperna borde återupplifvas — och naturligtvis är det detta som förskaffat dem utmärkelsen att ställas på Allehandas högra sida. Men hvarföre gör Westmaniandstidningen detta inkast? Jo, derföre att hon befarar, att derigenom den gamla splittringen mellan gråmalingarne och de verkligt liberala skall kallas till nytt lif. .Lämpligare — säger W. L. T. — anse vi då vara, att ifrån centralkomiten utgå listor till landsorten, å hvilka de, som förena sig om det at komiten uppgjorda förslaget, kunna teckna sina namn, som vi hoppas till det betydliga antal, att derigenom en stark tryckning kar öfvas på höga vederbörande vid frågans slutliga behandling. Således ungefär just det som komiten nu beslutat! Äfven Göteborgs Handelstidning inrangeras på samma sida som Upsala-Posten, för hvilket ändamål Allehanda försigtigtvis förbigår den lifliga skildring af det nuvarande representationssättets olägenheter, som utgör början af Handelstidningens artikel, samt förmodligen hoppas att ingen skall lägga märke till att Handelstidningen siger sig af centralkomiten i hufvudstaden förvänta, att den skall väcka det allmänna deltagandet till friskt lif och framkalla den rörelse, som allena är måktig at: åstadkomma ett praktiskt resultatr. Följer så Norrköpings-Kuriren, om hvilken det då ändtligen är en sanning, att den med afseende på polemiken mellan signaturerna —Im— och förklarar den förre med segrande bevisning vederlägga sin motståndare. Tidningen Hermoder hänföres till samma sida derföre att den yttrat sina tvifvel med afseende på den breda demokratiska bas, på hvilken Norges och Danmarks författningar hvila. Sist räknas äfven dit Jönköpingsbladet, hvilket rentaf oförsynta påstående Allehanda likväl aktar sig att styrka med något citat. Det heter nemligen helt enkelt: J. B. instämmer i Handelstidningens yttrande., Härmed hänger nu så tillsammans, att J. B. säger, att. Handelstidningens förteckning på frukterna af riksdagens verksamhet visar att dessa ej äro så obetydliga, som från vissa håll påståtts,; men tidningen tillägger omedelbart derefter: Det må också mdgifvas, att såväl denna som de två föregående riksdagarne lyckats genomföra åtgärder, hvilka, i betraktande af den. oformliga sammansättningen och det tunga arbetssättet kunna anses som riktiga storverk; men hvilken födslovånda hafva ej också dessa beslut erfordrat, och hvad är i alla fall det som uträttats emot hvad som med samma arbete under andra former kunnat uträttas! I full konseqvens med dessa åsigter och med sina af ålder kända frisinnade tänkesätt har också J. B. alltifrån det reformfrågan nu bragtes å bane lifligt förordat densamma så väl genom yttranden för egen del som genom att förordande meddela ett utdrag af den uppsats i Norrlands-Posten, som vi för några dagar sedan meddelade. Så beskaffad är den redogörelse, vid hvars slut Allehanda triumferande utbrister: Detta allt å den ena sidan. Man skulle i sanning vara frestad antaga, att Allehanda hade påräknat att dess läsare på sin höjd skulle taga notis om Upsala-Postens, artikel, och derefter, endast ögnande på namnen å de öfriga uppräknade tidningarne, taga för afgjordt att de alla sjöngo i samma tonart. Vi ha visat buru dermed förhåller sig. Icke mindre sanningslöst och oärligt är tillägget, att hvad å andra sidan förekommit inskränker sig till artikeln i Nerikes Nya Allahanda, ty oberäknadt att Dagligt Allehanda, såsom vi ofvan visat, hänfört flere af reformrörelsens varmaste vänner till samma kategori som dess afgjorda motståndare, så veta våra läsare genom af oss meddelade utdrag, att många andra tidningar uttalat sig för reformrörelsen, såsom Göteborgs-Posten, NorrlandsPosten, Norrköpi-gs Tidningar, Öresunds-Posten. Måhända ämnar Allehanda invända, att det endast afsett de tidningar, som hade ingått med sista posten, men detta antydes ingenstädes i dess artikel. Och oaktadt Allehanda sålunda vill gifva sig sken af att återgifva all! hvad landsortspressen i ämnet yttrar, både å den ena och den andra sidan, så fanns der i går icke med ett ord omförmäldt hvad t. ex. Dalpilen, Helsingen, Kalmar-Posten och Wadstena Läns Tidning i ämnet yttrat, enligt hvad vi haft tillfälle för våra läsare framlägga. Huru pass ärligt hela detta beteende är, må hvar osh en bedöma. Till sist vilja vi endast anmärka, att om anledningen, hvarföre Allehanda å ena sidan sammanfört alla de ofvannämnda åtta tidningarne, skulle vara den, att i deras yttranden möjligen -kan spåras ett inkast mot något som Aftonbladet yttrat, och om hon alltså ansett dem lämpliga att användas i agitationen mot Aftonbladet, så borde utväg ha funnits att för det ändamålet åberopa dem, utan att derföre om flera bland dem falskeligen angifva att de äro motståndare till reformrörelsen. Vi gifva Allehanda ännu en gång det från vår sida verkligen oegennyttiga rådet, att försöka upphöra att inblanda nationens stora lifsfrågor i sina små yrkesfejder med Aftonbladet. Vi kunna verkligen tjena Allehanda med den

22 november 1860, sida 2

Thumbnail