Aftonbladet – 21 november 1860, sida 3

position på frågan om alla de närvarände vilja inskrifva sig såsom stoff till Stockholms försvar (allmänna jarop). Först sedan må vi komma öfverens sm en organisation. Icke så mycken konst behöfves sill kriget, de djupa lederna gifva segern; om icke kulan träffar, finnes bajonetten. Må vi svärja att i arans stund försvara fosterlandet (stormande ja-rop); må alla inskrifva siv (upprepade ja-rop). Talaren nade satt sig emot uppresandet af liflösa murar till örsvaret; inga murar försvaras, utan att fosterländska bröst stå bakom, och må då hvilken fiende som vill anfalla betänka sig (starka bifallsyttringar). Kongl. sekreteraren Fischerström anförde som sevis på nyttan af att hafva skarpskyttar i en armå, itt en ledamot af zoologiska jägarförbundet i Lund, wilken som frivillig deltagit i danska kriget, derer med sitt gevär bortplockat mången Preussare. Skåne finnas redan många skjutföreningar, der onuddrängar ofta skjuta ganska säkert med sina refelbössor. I följd af den erfarenhet talaren inhemtat, då han dels varit ledamot af dessa föreningar och dels sekreterare hos svenska jägarförbundet, ville han aämna att han funnit lämpligaste sättet för nödiga medels insamlande vara att fastställa en billig miaimiafgiit för ledamöterna, men med öppen rätt för de mera bemedlade att erlägga ett större belopp efser eget godtfinnande, samt att ledamöterna betala aågot litet för hvarje gång de begagna skjutgevär och banz. Det större antal gevär, som kunde behöfvas då fiendtligheter hota, trodde han icke skuile blifva svårt att erhålla, enär kronans förråder äro la af gevär och Carlsborg t. ex. ensamt har 90,000 ken. Konstförvandten Wahlberg anförde, att om Stockholins arbetare ej kunna skjuta såsom allmogen i Skåne, så kommer det af deras ovana vid gevärs handterande. Tal. hade för sin del ej skjutit annat än de få gånger detta kom i fråga under hans beväringsmöte. Det är nödvändigt att skaffa arbetarne tillfälle att öfva sig. Att sådana tillfällen skulle blifva omfattade med lifiigt deltagande af arbetsklassen, trodde talaren sig kunna försäkra. Men den föreslagna styrelsen trodde han skulle få för mycket att göra för att hinna sköta allt. Den borde derföre hafva bredvid sig deputerade, valda af de många särskilda föreningar som finuas inom Stockholm. Avearje sådan deputerad kunde bland männen af sitt fack framlägga listor för ledamotsanteckning. En sådan anordning skulle troligen äfven innebära en ekonomisk fördel, ty många föreningar hafva kassor af tusentals riksdaler och skulle nog använda dessa medel till att väpna så många som möjligt. Sedan diskussionen härefter förklarats slutad, framställdes de propositioner och skreds till de val, för hvilka vi redan i gårdagsbladet redogjort, hvarefter mötet upplöstes.