Aftonbladet – 21 november 1860, sida 3

Änau ett ord om premieobligationer. Till Redaktionen af Aftonbladet. Så länge det endast var fråga om det af herrar fullmäktige uti riksgäldskontoret förliden sommar upptagna premielånet, eller den del af sednast afslutade jernvägslån, som, till ett nominalbelopp af 2,400,000 Thaler, blef till premieobligationer konverteradt, så kunde man utan särdeles anledning till oro eller bekymmer betrakta både premielån i allmänhet och den af fullmäktige vidtagna åtgärden isynnoerhet. Det kunde visserligen med fog sägas, och har äfven blifvit uttaladt, att hrr fullmäktige så till vida uti formen öfverträdt den af rikets ständer meddelade föreskrift, att de genom premielånet på sätt och vis upptagit två lån, med olika kurs, i stället för ett; ja, man kunde äfven med skäl hafva önskat att aldrig dylika obligationer frestat vårt för en viss äfventyrlighet så lätt böjda nationallynne. Men man hoppades att detta vore enda gången, såväl som det var den första; och ansåg hrr follmäktige uti den besparing af omkring 1259,000 rdr rmt, som å denna tånetransaktion ujutes. hafva egt en naturlig anledning att företasa densamma. Men, då man af debatterna om den beslutade rikshypoteksbanken vid nyligen afslutade riksdag fann, att åiskilliga framstående och på vårt fäderneslands framtida öden inverkande män, långt ifrån att ogilla eller ens klandra den af fullmäktige vidtagna åtgärden, öppet och energiskt förordade och lofordade den beträdda banan, och dervid jen väl ej otydligt läto förstå, att de belopp, hvilka för den tillämnade banken blifva nödiga, böra under enahanda form upptagas, då man måhända eger anledning befara att äfven hos andra inflytelserika män dessa åsigter njuta skydd, så imå väl fosterlandsvännen med oro fråga, hvartbän denna bana skall leda och med Cicero säga: Videant Consules ne quid detrimenti capiat respublica. Utan fara att beskyllas för en onödig omtanka för morgondagen eller för gammalmodiga och kortsynta åsigter,torde man våga påstå att ett ibland vår tids lytea är, att fort vilja blifva rik. Detta mål, hvartill med seg, uthållande arbetsambet och många försakelser slägte efter slägte förut sträfvat, detta skall nu vinnas med föga arbete, föga uppoffringar och på en kort td. Och då naturligen icke menskliga: förståndet eller fiten, eller ens snillet, med högst få undantag, härtill är mäktigt, måste lyckan eller den så kallade slumpen tagas till bjelp. Detta visar sig tydligast derutinnan att alla menniskor; köpmannen, industriidkaren. jordbrukaren, ja till och med embetsmannen. alla skola numera göra aflärer och i-stor skalar Jordegendomens rörbghet är, om ock i viss mån välgörande, likväl måbändå det bösta beviset för denna åsigt. Vår tid undviker belst det långa och trägna arbetet. den flyger på jernväg till rikedom eller banknut. Afven denna sednare är etttydligt tidens tecken, deruti att sedan den lyekligen är öfverstökad, jägtar man på nytt efter samma mål, obekymrad om man gjort hvar man rätt eller ej. Om detta är sannt och om det jemväl måste erkännas, att den svenska nationen aldrig baft särdeles förkärlek för att i sitt anletes svett äta sitt dagliga bröd; utan fast hellre, ehuru nästan alltid med ridderlighet, sökt förvärfva hvad andra åt. sig hopsparat, så må det förlåtas om man med en viss tveksamhet betraktar fördelarne af denna nya form att upplåna penningar, hvilken af vår tids finansierer framhålles såsom den enda saliggörande. Man behöfver ej ega någon öfverdritven eller sjuklig inbillningskraft för att tänka sig de lyckuga följderna för vårt land af ett konseqvent snomfördt lånesystem af premieobligationer. Innan kort sprida: rikshypoteksbankens premieobligationer till ett obetydligt belopp af 40 millioner, och då, enligt våra mest upplysta statsmäns utsago, knappt två tiotal af år skola örfiyta innan detta blir den enda möjliga orm hvarunder man kan erhålla lån, ega vi ifven all möjlig utsigt att erhålla det återstående jernvägslånet till ett belopp, lågt taget, af 30 millioner, uti samma stars papper, för att ej tala om alla andra lån, hvilka, såsom en följd af en stigande upplysning, blifva ill premielån konverterade. Hvilken lyckligrörande mängd af premieobligationer skall ej lå öf.ersvämma vårt fädernesland! FHvilka tändiga dragningar och lika ofta utdelade yckans bäfvor! Då man nu nödgas inskränka ina drömmande förhoppningar att vinna dessa 25,000 Thaler, hvilka skola på en gång förlytta den lycklige vinnaren midt i öfverflödets till en dragning hvarje ballår. kunna vi inom ett par tiotal af år hoppas på dragingar med thy åtföljande kanbända ändå törre vinster, om ej hvarje vecka, åtminstone varje månad. Hvartill böfvas då sparsamhetsvrättningar och rävteförsäkringsanstalter, hvarill flit och arbetsamhet? Till de förra finnas nga penningar, till de sednare ingen tid öfer. Och hurudana flitiga, ordentliga, sparamma samhällsmedlemmar blifva icke de få om vinna, buru förnöjda de många, som, om le ock ej helt och hållet förlora sina pennin