Aftonbladet – 21 november 1860, sida 3

skjutbanor, Dade Ior vintern och sommaren, gevar IOr dem som ej hafva egna, ammunit:on och framför all: pålitliga instruktörer. Man kan aldrig nog eftertryckligt erinra sig, att vid dylika öfningar den största försigtighet till olyckshändelsers förekommande är af nöden. Såsom allmänna reglor börs gälla, att :rynningarne af skjutvapnen, de må va af hvilken beskaffenHet som helst, alltid hållas uppå i höjd med hufvudet, samt att aldrig något skoui !ossas utan instruktörens kommandoord eller tillätelse. R Andra frågor äro: Hvar skola skjutbanorna anläggas? Huru mänga böra de vara? Huru oft: böra de bållas Oppna? med mera dylikt. Hufsudändamålet är, att så ofta som möjligt bereda medborgare af alla kl r, äfven de mindre bemedlade. tillfälle att med ringa pekuniär uppoffring öfva sig i målskjutning. Mången torde hysa den åsigten — jag har ejsäk lan hört den uttalas — att färdighet i målskjutning vore tillräcklig för en sådan folkbeväpning, som hä: är i fråga. Denaa förestallning ionebär dock ett stort misstag. Målskjutningen är visserligen en högs: vigtig del af krigarbildningen, men ensamt på långi när ej tillräcklig. Man kan vara utmärkt skytt utac att duga till soldat. Här är icke blott frågan oro en utsträckning af jägarförbundet. För att såsonc krigare verksamt kunna bidraga till landets försvar. måste man hafva någon kännedom om och öfning 5 handgevärsexercisen, marschen, bajonettens begagnande och gevärets skötsel, men framför allt dennå vana af lystring och sammanhållning i slutna eller spridda massor — i bataljoner, kompanier eller jägarkedjor — utan hvilken den största öfvermakt och den största hänförelse äro af föga värde. Det är derföre som frivilliga vapenöfningar måste finnas. Men på det att dessa skola kunna anordnas, måste äfven en fast organisation åstadkommas. Man måste inrangera de frivillige i korporalskaper och: kompanier, ja bataljoner om antalet blir större. I Göteborg har man för hvarje afdelning af 25 man utvalt en korporal, och sedan hafva fyra korporal-: skaper utvalt en kompanichef; så snart fyra kompa-1 fnier äro valde, bör en bataljonschef utses. Iarmån, der kompaniernas styrka vanligtvis uppgår till 100: man eler derutöfver, räknas på hvarje kompani 6 korporalskaper. Önskligt vore att man vid kompa-i niets indelning fäste sig vid det taktiska behofvet.j; Å hvilket forårar 3 plutonsoch 6 tropp-chefer för hvarje: kompani. ; Sedan sålunda en nödtorftig organisation blifvit inrättad, blir frågan om att erhålla instruktörer vid. öfningarne. Bäst vore att i detta hänseende kunna. tillgå militärer, som trädt ur tjensten, eller andra. kvilka frivilligt anmäla sig. Men då sådana förmod-y ligen ej kunna erhållas i tillräcklig mängd, torde de, hvilka af sina kamrater blifvit utvalde till befäl, föl underkasta sig en förberedande öfning. Den nödvändiga disciplinen, utan hvilken intet kan uträttas.bör upprättbållas af de frivilliga sjelfva, som måste betrakta densainma såsom hederssak. De sista frå gorna blifva hvar och huru ofta öfningarne skola verk ställas. : Beträffande gymnastiken och exercisen i hufvudstadens läroverk, så måste densamma anordnas efter samma grunder och efter en gemensam plan, hvilken bör uppgöras af den utsedda komiten, samt genom direkt inverkan på skoldirektionen, på rektorer och gymnastiklärare bringas till verkställighet. Mycket är i detta hänseende i Stockholm redan gjordt, men åtskilligt återstår ännu att göra. En bland de första och vigtigaste omsorgerna af den utvalda komiten kan äfven blifva att bestämma sig för en enkel och billig modell till gevär för den frivilliga skarpskyttekåren. Saken är likväl underkastad stora svårigheter, emedan uppfinningarne inom skjutvapnens område beständigt fortgå, och den ena öfverträffar den andra. I början torde man få åtnöja sig med de gevär, som i hast kunna anskaffas, äfven om dessa skulle vara af olika slag. Enhet i beväpningen är likväl af sådan vigt, att densamma, så fort som möjligtvis ske kan, måste införas. Här får ej bli fråga om några fina och i samma förhållande dyrbara jagtgevär, ej heller om sådana, hvilkas låsdelar äro:af så bräcklig eller invecklad beskaffenhet, att de erfordra en särskild och beständig omvårdnad. Om kammarladdningsmekanismen vet man till exempel ännu ej med fullkomlig säkerhet, huruvida den eger den i fält nödvändiga uthålligheten. Kriget fordrar alltid det enkla. Ej heller behöfver man, för mängden åtminstone, några så långskjutande gevär, hvilka beständig omtalas i tidningarne; deras användande erfordrar nemligen en säkerhet i afstånds bedömande, som biott genom. långvarig öfning kan vinnas; ty genom den minsta missräkning i detta hänseende blir verkan i de flesta fall af nol och intet värde... Men hvad som behöfves är ett gevär med raserande, bana . på 2, 3 å 400 alnars distans, och längre ser man sällan i svensk terräng: är kulans bana under hela denna rymd raserande — d. v. s. att den ej går i för mycket böjd båge samt ej högre än en mans längd — så förorsakar den bristande öfningen i afstånds bedömande föga olägenhet. Ett lätt, billigt och i nyssnärande bänseende säkert skjutande gevär, hvilket äfven är försed med en bajonett, som. kan aftagas, är således hvad som behöfves för mängden. Detta hindrar naturligtvis ej, att de, som hafva utmärktare gevär och större skjutfärdighet, kunna bilda sörskildta skarpF skytteafdelningar inom folkbeväpningen. Det sista, men vigtigaste och kinkigaste karitlet, r slutligen anskaffandet af penhingar, hvarförutan äntet af det ofvan antydda kan uträttas, I detta hänseende måste man i främsta rummet vända sig till allmänheten med anhållan om frivilliga bidrag. Äfven kan frågan bli om en viss årseller qvartalsafgift, hvilken likväl bör bestämmas så lågt, att äfven. de mindre bemedlade, utan någon kännbar uppoffring, kunna erlägga densamma. Dessutom torde åfven möjligtvis lån böra upptagas, hvilket ej kan erbjuda någon fara, om den principen antages, att de mindre bemedlade genom flera afbetalningar under ett eller två års tid tillåtas lösa sina gevär. Frivilliga gåfror af vapen samt anbud att utan ersättning förrätta instruktörstjenst böra med tacksamhet mottagas. Biott det enkla uppräknandet af allt hvad som bör göras, torde öfvertyga de närvarande, ätt det här tjenar till föga att inlåta sig i diskussion öfver detaljerna. Jag vågar derföre föreslå, att man, sä fort som möjligt, skrider till val af en direktion eller komite, hvilken kunde utreda de särskilda frågorna samt vid en annan allmän sammankomst föreslå dem till afgörande. Och anser jag nödvändigt. att direktionsledamöternas antal bestämmes till mins: 15, såvida man skall mellan dem på ett lämpligt sätt kunna fördela arbetet. Slutligen, mina herrar, vågar jag eftertryckligen erinra er om, att här ej är fråga om lek, utan om allvar, ej om blotta ord, utan om kraftig handling; ej om ett verkför stunden, utan för framtiden. Hvar och en, som verkligen intresserar sig för den vigtiga saken, måste göra sig beredd på uppoffring af tid, möda eller penningar. Det värsta föret är alltid i portgången, säger ett gammalt ordspråk. Kommer man blott igenom densamma, så går det sedan lättare. Lyckas man uppehålla företaget under de två år, som återstå till nästa riksdag, så synes otvifvelaktigt, att regering och ständer komma att lemna detsamma ett understöd, som tör alltid betryggar dess framtid. Men för detta ändamål erfordras — jag påminner ännu en gång derom — upp: offring af tid, möda och penningar. Major Öbmann ansåg Stockholms kommun meå afseende å försvaret ha en vigtigare pligt, en farligare utpost än öfriga samhällen. Anmärkte att hr Mankell vida underskattat de anfallskrafter, hvarmed Ryssland kunde öfverraska Stockholm, och företedde åtskilliga siffror för att äådagalägga detta. Ryssland disponerar i Petersburg 150,000 man, hvilka i bast kunna öfverskeppas till Sverge, ja landsättas vid FORE JA MSE KE Rd SE SSESPNESE: GT Na i RA a. — LP -OU0G VV