Aftonbladet – 21 november 1860, sida 2

en blixt ur hans öga gaf tillkänna att Tage denna gång träffat någon smärtsam punkt i hans bjerta; men med bebållet yttre lugn svarade han: Jag företog alldeles ingenting emot d.nne någon.n Verkligen! Ni är sällsamt kallblodig. !vad skulle ni svara mig, ifall jag sade er — Si-nldfrid är i Neapel.n Tages af svartsjuka gnistrande ögon uppfångade med skadeglädje, att Lothard vid ljudet af Skuldfrids namn ryckte till liksom man vidrört honom med ett glödhett jern. Jag skulle svara att jag vet det, sade Lothard dystert. Ni vet detv, utropade Tage lidelsefullt och störtadelfram till honom. Ni har då setthenne? Jaln En paus följde, under hvilken de båda kamraterna bort kunna höra slagen af hvarandras hjertan. Ni har således träffat hennex, var det första Tage, liksom förkrossad, framstammade; hvarefter han lutade ansigtet i händerna. Lotbard teg. Några minuter förflöto sålunda. Tage höjde det sänkta hufvudet och sade långsamt med tonvigt: Ni känner då äfven att hon önskar erhålla ett samtal med er; eller kanske ......... Lothard sprang upp: Hvad säger ni? Önskar Skuldfrid träffa mig? När och hvar, tala fort!, En stråle af vild glädje flög öfver Tages ansigte och han sade med hånande ton: Är det af mig ni hoppas få veta det? — Hon har väl sjelf sagtiter ithvar och när ni kan råka henne. S Löjtnant Aberney, sade Lothard med tillkämpad lugn röst, ehuru hans bröst höjde sig oroligt. Ni har begagnat er af ett för mig dyrbart namn, och af er kunskap om hennes