Aftonbladet – 20 november 1860, sida 3

olåst. . En af de yngre kamraterna voro inne hos honom och Lothard blef helt och hållet ofrivilligt åhörare af följande samtal: Hvilken skada, kära Aberney, att du icke var med på San Carlos teater i går aftonn, sade den unga löjtnanten. Huru så? frågade Tage buttert. Tanken på den förestående vakten förstämde honom. Du hade då, utom nöjet att höra Rubini, fått se den skönaste qvinna man kan föreställa sig. Ack! jag skall aldrig få återse ett dylikt ansigte, suckade löjtnanten. Du kan väl få se henne sjelf än en gång, menade Tage. Huru skulle det gå till? Vi kunna ju när som helst erhålla order till afsegling). Nå än sedan? Det betyder ej särdeles mycket, du har så lätt att blifva förtjust. Må vara; men den här gången är föremålet så ovanligt vackert, att jag kan våga mina epåletter på att en hvar, som får se henne, råkar i eld och lågor,. Såå! det var väl en af sångerskornan. bVisserligen var hon sångerska; men icke ällhörde hon :ågen af dem som uppträdde på San Carlos teater. Det var madame Dorbinon. Ah! den så mycket omtalade franska sångerskan. Hon är således bär? Ja, efter jag såg henne. Du hörde henne sjunga? Jag måste... ... .. Stanna på din plats,, inföll kamraten skrattanden. Tills vidare, — ja. Nå hade hon verklisen så vacker röst som det påstås ? Hör på, min vän, du måste vara yrvaken. fter som du icke begriper mina ord, ehuru le äro uttalade på ganska god sveuska; eljest har jag redan en lång stund plågat mig med att göra klart för dig att hon icke uppträdde; att hon endast såsom resande uppehåller sig i