Aftonbladet – 20 november 1860, sida 3

Ytterligare om presterna och folkskolan. Till Redaktionen af Aftonbladet. En gammal landtprest har i Aftonblade ur 267 låtit förstå, att pastorer, som äro ål driga, och de, hvilka utan de pastorala mång bestyren hafva en vidlyftig ekonomi att sköta kunna vara att ursäkta, i fall de ej så ofta om de borde, besöka skolan, men att ad: junkterna, som väl i allmänhet äro de mins sysselsatta afalla varelser i verlden, nog tyckas böra kunna hinna skrifva sina predik nisgar och verkställa de ceremoniella förrätt ningar, som af pastor dem åläggas, samt der jemte förkofra sig i kunskaper och bereds sig till pastoralexamen, om de egnade 12 : 14 timmar i veckan åt skolan, så vida hos dem finnes någon energi, någon god viljan — eh att det är verkligen beklagligt, att stats: makterna redan. från folkskolans organiserande -ej togo adjunkternas verksamhet för densamma i anspråk. Skall detta vara en varmhjertad uppmaning till adjunkternaatt vårda sig om folkskolan eller ett försök att vältra skulden för presterskapets försummelse af folkskolan; der det sker, ifrån prelaterna och pastorerna på de ringa adjunkterna? Andan af det hela synes tala för det sednare, och taktiken är icke ny; den finnes åtminstone redan i Cleri Comit. Circul. 1850, der det yngre presterskapet beskylles för beräkning: på enfaldens håfvor och ifrån den synpbnkten tillskrifves skulden för de hotande separatistiska rörelserna. Det är obestridligen ett ganska beqvämt sätt för pastorerna att på detta sätt vältra skulden ifrån sig för hvad de -försumma, medan de dock icke försumma att-uppbära rättigheterna. Huru klent belåten folkskolan för närvarande kan vara med adjunkternas hjelp, borde en gammal landtprest veta, om han ville veta det. Det är sannt, att adjunkterna icke bafva en vidlyftig ekonomi, åtminstone ej för egen del, men deremot få de ej på så få ställen bära alla de pastorala mångbestyren, utom möjligtvis redovisting för rättigheternan, jenste predikningar, husförhör, läsning med nsttvardsbarnen m. m;, och vid den tilltagande adjunktbristen i flera stift får ofta en enda bestrida aila de göramål, som i ;en gammal landtprests, adjunkttid förrättades af en frisk pastor och bans adjunkt tillsammans. En gammal landtprest borde ock veta, att om hans adjunkt är den minst sysselsatte af alla varelser i verlden, ban onödigtvis har adjunkt, hvarföre han bör derom göra anmälan: hos sitt domkapitel, som eger .att--till verklig tjenstgöring bortmissivera adjunkten; att det är en tillfällighet, om adjunkt finnes i en församling, ja att man kan efter matrikeln genomgå stora delar af stift, om icke nära nog hela stift, utan att finna någon adjunkt; som icke tillika är vice pastor och har alla embetsgöromålen eller är anställd för församingens utomordentliga storhet, men att folkandervisningen ej får vara någon tillfällighet, om den öfvas eller ej; att en pastors vidyftiga ekonomi icke får utgöra något skäl ill ursäkt för försummelse af hans pligter; itan att, om denna vidlyftiga ekonomis kommer ifrån de större inkomsterna, banchar så mycket större skyldigheter; att de äldres barnoch ungdomen försummade undervisning och ännu ostörda fördomar icke böra skrifvas så mycket på de unga, som.de goman presternas räkning, hvilka under sin adjunktid, då antelet adjunhkter i allmänhet var törre, kanske kunnat hafva bättre tid till att sagna folkskolan; så vida hos. dem funnits: ågon energi, någon god vilja, och att det väl ingalunda kan vara ett fel af de unga resterna eller adjunkterna att medelst bivelförklaringar m. m. äfven för de i barn