Aftonbladet – 15 november 1860, sida 3

den sistnämnda; samt genom gesällen Bratts, lärlingen Erikssons och skollärarekandidaten Danielsson: vittnesmål, jemförda med löjtnanten Bibaus erkännande, ör vordet ådagalagdt, att svaranden Levir meranämnda afton å kongl. Djurgården icke från ryckt enkan Wieklund hennes påhafda schal, varder Levin från ängifvelserna i ofvanomförmälda hänse enden befriad; möt emedan af svaranden Levins er kännande samt sjökaptenen Gollschers, åkaredränger Petterssons, drängen Atiderssöns, åkaren Larssons. omnibusegåren Fogelbergs, stenhuggaren Fredriks sons, vaktmästaren Borgs, löjtnanten Lagerheims. prövisor Bergs, smedsarbetarne Lindbergs och Stenqvists, bökhållarne Podins och Helins, förre lifgar disten Wistrands, poliskonstapeln Olssons, arbetskarlen Lindholms, underlöjtnanterna Davels och grefre Gyldenstolpes samt sadelmakaren Beckströms vittnes mål; så vidt åf dessa, som till en del icke öfverens stämma, kunnat utletas; tillika med hvad andre stadsläkaren doktor Blachet upplyst, kan såsom be visadt antagas; att sedån Klockan mellan 9 och 16 på aftonen den 13 tistl. Maj, efter det underlöjtnanten Axel von Mecklenburg å Djurgårdsslätten nedanför: mandgen kommit i: grill och håndgemäng med flera persöner och på bånsanröpsväranden Levin jemte öfrige tilltälade, Hvilkacutien förbifarande omnibu: varitstaddö på väg till ståden, skyndat till, hade ett allmänt slägsmål uppkommit, derunder Levin, springande omkring åt flera håll, utdelat slag; at Tevin-härunder korimit emot målseganden Wibell som från värdshuset Pöhlsro! varit på väg mot tullen, och utan änledning från Wibells sida anfallit honom samt å gångvägen Horr öm landsvägen tilldelat Wibell, hvilken sökt att Käremot försvara sig, sex slag och vidare skuffät Wibell omkull i det invid vågen verande dike; att Wibell, som af väldet fått åkommay så vatt han blifvit blodig, men icke, på sätt Wibell uppgifvit, sanslös, sträxt härpå, utan att af Levin i diket förfördelas, med biträde af drängen Anderssonj åkärem Larsson och åkaredrängen Pettersson, uppstigiv utur diket och tagit plats i bemälde Petterssons tätt invid stående droska: att sedan droskan efter något uppehåll blifvit satt i gång i rikt ning emot staden; Levin kommit till droskan och vittat in: uti densamma, dervid Wibell fattat Levin i halsduken, under uppmaning till körsvennen att köra; att Levin, som? härvid blifvit till öfre delen af kroppen indragen i droskän, med benen hängande under densamma;y för jatt blifva lös, slagit eller knuffat Wibell, samt efter; det han, med förlust af sin Hålsduk, blif vit frifrån Wibell; ytterligare tilldelat denne minst sex-slag; samt jemväl med en piska, som han tagit från körsvennen, slågit omkring sig, utan att dock derzid träffa Wibell; som derförinnan begifvit sig utor droskan; att Wibell af det honom utaf Levin tillfogare omförmälda våld tillskyndats ett större sår samt sex mindre sår och blånader, antagligen åstad: komna af en utaf Levin å högra lillfingret buren ring; att vidare svaranden Levin på södra sidan om landsvägen anfallit målseganden Andersson, hvilken han fattat vid håret, dragit med sig och nedtryckt i landsvägsdiket; och att slutligen svaranden Levin på Djurgärdsslätten tilldelat målseganden, sjömannen Larsson tre slag, hvaraf en åkomma följt, sönderrif: vit Larssons tröja och väst samt afslagit hans mössa; thy och som svaranden Levin, hvilken icke kan till ansvar fällas för det hån, under det han af målseganden Wibell fasthölls i droskan, slagit Wibell, och icke är förvunnen att i vidare måtto, än ofvan förmöäles, hafva emot målseganden Andersson, hvilken ifrågavarande afton blifvit jemväl af flera andra personer våldförd, sig förgått, sålunda i öfrigt är lagligen öfvertygad att å allmän väg hafva tilldelat målseganden. Wibell-en skuffningoch tolf slag, hvilka förorsakat ett större sår och sex mindre åkommor, att hafva slagit målseganden Larsson tre slag, hvar: af ett med åkomma, och att hafva en gång skuffat och -hårdragit målseganden Andersson, utan att åkomma deraf bevisligen uppkommit; alltså och fastän, dåcbevisping icke förekommit att det af svaranden Levin å målseganden Wibell utöfvade våld blifvit begånget efter förut fattadt beslut och öfvefläggning, och då samma våld icke föröfvats på sådant sätt eller under sådana omständigheter, att det kan såsom nidingsverk anses, de af målsegauden Wibell för svaranden Levins sakfällande åberopade lagrom icke äro i målet tillämpliga, pröfvar tingsrätten rättvist att jemlikt 21 kapitlet 7-4 och 35 kap. 1, 2 och 446 missgerningsbalken döma svaranden Levin att böta för vägafridsbrott 20 rdr; för ett större sår 5 rår, för 7 mindre åkommor 7 rdi och för. 7 slag. utan åkomma, 2 skuffningar och ett hårdrag 7 rår 50 öre, villhopa 39 rdr 50 öre, till treskiftes mellan kronan, häradet och åklagaren. Vidkommande härefter svaranden; löjtnanten Oläes von Mecklenburg; såsehurusförre hattmakaren Lorentz intygat, att bemäldesvarande. den 13 sistlidne Maj på aftonen i eller utanför konsertsalongen i Tivoli fört oljud, samt bemälde Lorentz, drängen Anderssön, omnibusegaren Fö: elberg. och vaktmästaren Nygren förmält, Lorenta det svaranden vid. nyssnämnde tillfälle samt de. öfrige, att svaranden ännu sednare så aftonen ute. å Djurgårdensvarit.af.starka drycker Sfyerlastad,. likyälcoch då i! förra afseendet underlöjtnanterna -Devel: och Beskow, och i det sednare aderlöjtnänterna Blgenstjörna, Devel och Beskow, tr ryttmästaren grefve Bjölke; hautboisten Larsson, Iöjtnaaten Schwan föch underlöjtnanten grefve Gyl lenstölpe, samt således till antalet flera vittnen in;ygat ett motsatt förhållande; då drängen Anderssans. berättelse, att svaranden skall, efter det under fvansomförmälda slagsmål målseganden: Wibell blfvit -omkullkastad.; iv.landsvägsdiket . hafva sparkat Wibell, är vorden;: vederlagd af hvad åkaredrängen Pettersson och vaktmästaren Borg i detta hänseende vittnat; då svarandens af honom -sjelf förnekade; nen af flera vittnen vitsordade förbållande, att under let svaranden Levin varit i handgemängmed måls:ganden Wibell, medan denne. varit sittande i-vitt1et Petterssons. droska, icke kan, med. afseende å de ingående samma . handgemäng, upplysta. förhållan? len till ansvar. för svaranden föranleda; och då svaranden icke i nDågon mån är öfvertygad utt hafva deltagit i ,smålseganden Wibells förmenta örolämpande den .1 Maj, medelst amtändande. af -en yrverkeripjes, finner; tingsrättenssvaranden Claes von Mecklenburg icke kunna ådömas ansvar för att sistberörda dag hafva förolämpat Wibell eller för att söndagen den.13 sistlidne Maj hafva varit öfverlastad, af starka drycker å kopgl Djurgården och i xonsertsalongen i Tivoli derstädes hafva fört oljud eller för delaktighet i det möt målseganden Wibell af svaranden Levin begångna Våld; hvaremot och ;när två vittnen, sjökaptenen Pettersson och fäbrikören Mineur, intygat, att svaranden Claes von Meck enburg vid någon af de före den 13 sistlidne Maj : Tivolis konsertsalong uppförda konserter deltagit i let oväsen, som derunder åstadkommits på det sätt, tt käppar hårdt stötits möt gollvet eller slagits mot bord; att. flaskor rullats kring golfvet, att glas hårdt sammanklingats-och att högljudt tal förts, hvilket !llt sammanlagdt, med afseende å on:ständigheterna ör tillfället, må såsom oljud af öfverdåd anses; samt bemälde svarande. förklarat sig icke vilja be itrida och således måste antagas vara öfvertygad att inder förberörda den 13: sistlidne Maj å kongl. Djurgården uppkomna slagsmål hafva, på sätt vittrena drängen Andersson och målaren Billström förnält, å gångvägen norr om landsvägen fattat tag i nålseganden Arnberg och tilldelat honom två slag ned en käpp och minst fem slag med handen, tingsätten, jemlikt 21 Kap. 7 och 8 3 samt 35 kap. 44 M. B., dömer svaranden. Claes von Mecklenburg att öta för oljud af öfrverdåd på allmänt ställe 2 rdr .: 0 öre till lika, fördelning mellan åklagaren och )anderyds sockens fattiga, samt för vägafridsbrott 0 rår Och för 7 slag utan åkomma 5 rdr 25 öre ill treskiftes. Beträffande sedermera svaranden underlöljtnanten Igel von Mecklenburg, har bevisning icke förekommit lerom, att han någon gång före den 13 sist). Maj i ivnlic knorcartgalnna fört oOlnd. elle. att ban OK... 3.