Aftonbladet – 15 november 1860, sida 3

makaren Beckströms berättelser, att svaranden under slagsmålet senare på aftonen samma dag ej varit nykter, vederlägges af hvad drängen Andersson, underlöjtnanterna Elgenstjerna, Devel och Beskow, kaptenen grefve von Rosen, ryttmästaren grefve Bjelke, löjtnanten Schwan och vaktmästaren Nygren intygat, varder svaranden Bibau i dessa delar af målet ifrån. ansvar frikänd; och ehuru svaranden. erkänt, hvad vitynesmålen jemväl bestyrka, det svaranden under slagsmålet på K. Djurgården frånryckt sjömansenkan Wicklund hennes påhafda schal, hvilken svaranden derefter öfverlemnat till svaranden Levin att förvaras, samt genom flere vittöens berättelser bhfvit, emot svarandens förnekande, lagligen ådagalagdt, att svaranden stannat eller fasthållit hästärne till åkaredrängen Petterssons droska, efter det rmålseganden Wibell deri tagit plats; likväl och enär någon anledning icke förekommit, att svaranden i annan afsigt än den. af honom uppgifna, eller att erhålla upplysning om den person, som varit i enkan Wicklunds sällskap, under det slagsmålet pågick, fattat tag i enkan Wicklund, och sedan schalen dervid kommit i svarandens hand, densamma . behållit, för att medelst schalen kunna leta sig till omförmälda upplysning; samt svarandens åtgärd att hålla hästarne egt rum i omedelbart sammanhang med den tilldragelse, då svaranden Levin blifvit af målseganden Wibell i droskan indragen, och således varit af nöden, på det att Levin icke måtte genom hästarnes framåtgående skadas, finner tingsrätten något ansvar icke kunna svaranden för hans omförmälda förfarande ådömas; men emedan svaranden Bibau erkänt, att han, dels på tätt målseganden Arnberg uppgifvit, under förberörda slagsmål, å eller invil äidevägen, fattat Arnberg i halsduken, hvilken åtgärd är såsom en skuffning att anse, och dels nedtryckt målseganden Andersson i diket utmed landsvägen och såmedelst skuffat jemväl Andersson; ty och jemte det svaranden, i saknad af bevisning, frikännes från målseganden Anderssons angifvelse i öfrigt att hafva tilldelat Andersson fem slag utan åkomma, dömes, enligt ofvan sist åberopade lagrum, svaranden Bibau att böta för vägafridsbrott 20 rdr och för två skuffningar 1 rdr 50 öre, tillhopa 21 rår 50 öre till treskiftes. I fråga slutligen. om svaranden underlöjtnanten Mazer, så enär ingen bland målseganderna angifvit svaranden Mazer att hafva mot någon af dem förcfvat våld, samt målseganden Arnberg icke emot Ma2er angifvit, att Mazer till eller om Arnberg fällt smädeord oeh härför å Mazer yckat ansvar, kan hvarken Mazers erkännande, att han under merberörda slagsmål den 13 sistl. Maj skuffat ifrån sig en person, som velat anfalla honom, till ansvar för Mazer föranleda, eller åklagarens, på grund af drängen Anderssoås vittnesmål, att Mazer tillsvaranden Claes von Mecklenburg yttrat ett skymförd om Arnberg, framställda ansvarspåstående, emot stadgandet i K. brefvet den 11 Juni 1740, till pröfning upptagas; och då svaranden Mazer icke, emot sitt nekande, är förvunnen att hafva vid konserterna i Tivoli före d. 13 Maj fört oljud, eller sistnämda dag på aftonen å Djurgården åstalkommit oljud och slagit målseganden Wibell eller, vid jemförelse mot hvarandra af omnibusegaren Fogelbergs samt ryttmästaren grefve Bjelkes och Ijtnant Schwans vittnesberättelser, att då hafva varit af starka drycker öfverlastad, varder svaranden Mazer från allt ansvar i målet befriad. Härefter förekonimo till bedömande de i målet framställda ersättningsanspråk; och då ingen bland svaranderna blifvit förvunnen att Harva tilldelat målseganderna Arnberg, Sjöberg, Andersson, Österberg, Larsson eller enkan Wicklund sådana åkommor, att Iäkarelön eler ersättning för sveda och värk samt hinder lagligen kan ifrågakomma, kunna bemälde målsegares i ett eller flera af. dessa hänseenden gjorda påståenden icke bifallas; hvaremot, med bänsyn dels till de målseganden Wibell tillskyndade ikommors beskaffenhet, hvilken antagligen hindrat Wibelr att flera, högst fyra dagar vistas ute, och dels till Wibelis i och för beskattning lemnade uppgift em sina årliga inkomster, svaranden Levin förpligtas -godtgöra målseganden Wibell för läkarelön med 25 rdr, för sveda och värk med 30 rår och för hinder med 16 rår, men då målseganden Wibell icke bevisligen, genom det att han nödgats vistas henima, lidit brist i sin näring eller lagligen är berättiged till godtgörelse särskildt för fallmäktigs eller biträdes årfvode, samt kallelser å de i detta af allmän å!lagare utförda mål hörda vittnen bort atan ersättning å tjenstens vägnar fortställas, varda Wibells i nyssnämnda afseenden väckta anspråk ogillade; skolande tillika svaranden Levin godtgöra målseganden Larsson för sönderrifvande af hans tröja och vest samt förlusten af hans mössa med fordrade 38 rdr; och skola målsegandernas rättegåvgskostnader ersättas dels af svaranden Levin ensam till handtanden Wibell med 60 rdr och till sjömannen Larssön med 27 rår, dels af svaranderna Bibiu och Claes von Mecklönburg Frige a till bekhålNaren Arnderg med 35 rdr, dels af svaranderoa Eevin och Bibeau. gen ensamt till skomakaregesällen Andersson med:27 rår och dels af svar nden Axel von Mecklenburg ensamt till bagaren Sjöberg med 30 rdr och vill jernarbetaren Österberg med 27 rdr, samt af de i målet hörda vittnen, som fordrat ersättning, svaranderne; förutom svaranden Mazer, gemensamt eller hvilkendera gälda gitter, godtgöra sjökaptenen Gollseher med 16 rdr, åkaren Larsson med 8 rår, vice höradshöfdingen Cederfelt med 11 rår, provisorn Berg :med10 rdr, omvibusegaren Fogelberg med 12 rdr, stenhugsaren Fredriksson med 9 rdr, vaktmästaren? Borg med 10 rdr, smedsarbetaren Lindberg med 10 rdr, sadelmakaren Beckström med 3 rår, bandelsbokhållaren Bodin med 9 rdr, kusken Carlsson, förre Kfgardisten Wistrand, smedsarbetaren Stenqvist; poliskonstapeln Olsson, arbetskarlenLindholm och skollärarekandidaten Danielsson, hvardera med 8 edr, kramhandlanden Lindström med 11 rår, bokbåHaren Pettersson med 3 rdr samt sjökapten Cedergren med 5 rdr, hvaremot vittnena åkaredrängen Nordström, kyparen Hornberg, klädeskramhandlanden Åman, mäskinisterna Lundberg och Pettersson, kyparen Nilsson; källärmästaren Pettersson, förre battmekaren Lorentz, kusken Fricklöf och vaktmästaret Nygren icke kunna tillerkännas ersättning af svaranderna, samt vaktmästarne Pettersson, Lilja och Hegerström, som icke haft något i saken att berätta, skola af äklagaren, som dem kallat, godtgöras med 8 rår, allt rut, till bvardera. Under målets handläggning har åtlagaren jemvaäl påstått ansvar ä Kaptenen grefve Ax I von Rosen, för det han skall meranämnde den 13 Maj å Djurgården slagit sjömannea Lindgren, men då hvarken Livdgren: som skall vara stadd å sjöresa utrikes, eller käpteoven grefve von Rosen blitvit i anledning häraf hörde, lemnas åkl:garen öppet att, efter befogenhet, härom särskildt utföra talan. Slutligen fälles svarandernas rättegårgsbiträde vice bäradshöfdingen 0: A. Beckman att, för det han under rättegången inför domstolen förklenligen uppgifvit, att målsegaöden Wibell den 13 sistlidne Maj å kongl: Djurgården varit drucken, att, enligt 14 kap. 7 R. B. böta 2 rår 50 öre, till lika fördelning emellan kronan och allmänna åklagaren; hvaremotoch ehuru målseganden Wibells angifvelser till en del befunnits ogrundade, tingsrätten dock, med afseende å lvad i målet förekommit. anser, det ansvar för obehörig angifvelse inför rätta icke mä Wibell ådömas. (Besvärshbänvisning.) — Tofi skolläraren Lindroth, hvilken jemte bensårsläkaren. Carlsscn. bevittnat den falska testamentshandling, som häktade Jaudtbruksbokhållaren Grabn sökt göra gällande; har i dag på honom vid hemtningsäfventyr förelagd tid: inställt sig till förbör uti polisk mmarens Äfven detta polisförhör: har bållits enskildt; Det slutade klockan half 4 på eftetmidduxen och Lindroth förklarades skyldig att träda i alls mänt häkte.