Aftonbladet – 15 november 1860, sida 3

flismens energiska tribun? Man bör ej i all imitera J.J. Rousseau; man kopierar icke mår: noter, sedan de tryckas. Jag. vill icke: enssäga Gören som hans Emile; idkem ett handtverk Emile var god för sin tid; det var en nöd: vändig, paradox, ett sätt att göra: sin rös gröfre, för att bli hörd. Jag vet välj att mar på vår fid gjort mycket buller äf våra poetiserande skräddare, snickare, smeder; jag re: spekterar desse herrar; och ville mycket gern: beundra dem; men jag vet också, hvilka ins dustriens fordringar äro. Man väljer ej. et handtverk.. för. sin. beqvämlighet; man får ej vara dilettant deris Organerna, uttröttade a; en lång, i svett och möda tillbragt dag, ärc mera egnade att locka anden till sömn, är att uppbära den i dess meditationer. Låton oss hysa den önskan, men utan att hoppa: dess alltför snara fullbordan, att handtverkarer måtte, erhålla hvarje dag några timmaröfrig: för att läså, för att tänka, för att utöfva sit kall som tänkande menniska. Emellertid, mått: litteratören finna. en : sysselsättning, som ee tröttar mycket, men inbringar tillräckligt, oc! icke beröfvar honom mera än en del af han: dag. Må han vara artist, lärare, embetsman Mä han göra porträtter: modellernas otålsamhet skall lemna honom fristunder. Må han undervisa några timmar; om han har litet rykte om sig, skola honom icke felag elever. Må han: summera siffror och skrifva räkningar: den stora hufvudboken skall icke uttömma hans fantasi. Vico var professor; Fichte. gaj hvar dag ens dektion i grekiskan, för att icke oupphörligt förblifva ansigte mot ansigte med sin filosofi. Charles Lamb var eti mönster. för embetsmän, och Samuel Roger: styrde en bank. Man kan icke författa alla dagar; en födkrok är en nyttig distraktion; man återvänder hem mera sparsam med sina tysta studietimmar. För resten är jag icke strängare än Boileau; jag förbjuder icke en författare att draga en laglig vinst af sina skrifter.; Får hans bok afsättning, jag fägnar mig deröfver: det är en belöning som sånggudinnorna tilldela honom, en :fyllnad i hans aflöning.. Ju mera han-erhåller sådana, desto mindre skall ban närma sig den oberoende ställning, som vi tillönskat honom, Litteraturen: kan mycket välsjelf bryta sig sin bana och undvara maktens stöd. Jag vet icke, om ej till och med dess äreställen öfverstiga belöningarnes mått... Likväl, förutsatt att en upplyst och välsinnad administration ansåg det passande att beskydda de män, som skrifva, inser man efter, det sagda, hvilket slag af välgerningar man af. densamma för dem borde begära. : Må hon akta sig för att öfverhopa dem med dessa förkrossande utmärkelser som : Napoleon I, i en. känsla af att efterverlden borde vara rättvis, drömde för den store Corneille! Om han lefde på min tid, sade han, så skulle jag göra honom: till -minister..Ahlsire, nåd åt Corneillel hän eftersträfvar icke detta. Ni har i honom en stor poet: kanhända gjorde ni af honom en medelmåttig minister. I brist på Corneille sökte Napoleon att taga Ducis: den vilda fo: geln visste att undkomma cen allsmäktige jägarens försåt. Hör, o Mäcenas, och äfven du, lycklige Augustus, hvad han behöfver; denne son af en frigifven, som man kallar Horatius: först eder vänskap, om han anser er värdiga sin. Han är förtegen, ty han har snille; han; skall icke missbruka: ert förtroende. Se här. slutligen det högsta målet för hans ärelystnad: ett litet fält med en liflig källa, litet skog, ett anspråkslöst hus, och framförallt friheten att lefva der, när han vill och huru han villy tillåtelsen att icke taga emot er, när. det faller honom in att vara ensam, Allt detta kan öfyersättas till det 19:de seklets språk: I offentliga makter, som : önsken beskydda litteraturen, denna de stora nationernas högsta lyx, hjelpen skriftställarne att vinna en oberoende ställning. I utdelen platser och belöningar af alla slag; bevaren it dem de embeten,som kräfva intelligens, men som lemna fristunder. Gifven dem tid att hafva talang. Indragen dem icke i de allmänna angelägenheternas hvirfvel; låten dem följa lugnt med; vid. stranden; men framför allt urskiljen med. omsorg förtjensten frånintrigen. Tron er icke sjelfva kunna döma i Jen sakens Ludvig XIV tillstod utan blygsel, att Despraux bättre än han förstod att uppskatta dikters värde. I hafven akademier, lärda sällskaper: rådfrågen deras omdömen. men framförallt publikens. En nation bör ej misstänkas för partiskhet; äran kan icke ljuga, öl E MEFOS SKANE OTSUSEE (PA FIER VU LER MPEESG