Aftonbladet – 14 november 1860, sida 3

ling icke i en enda artikel, utan i en fortsat serie af betraktelser må öfverlemnas åt hvarje redaktörs särskilda talang och förmåga. 1) Hemlif, sedlighet, sparsamhet samt er ordnad inre hushållning må framför allt fö folket framhållas. Så snart dessa dygder och goda egenskaper inom hemmet och familjekretsen äro rådande, bidraga de äfven till spridande af huslig lycka. Föräldrarnes goda föredöme skall: bereda barnen till nyttiga och dugliga sambällsmedlemmar. 2) Barnavården och barnauppfostran. Vigten och nyttan af en omsorgsfull barnavård kunna ej nog ofta framhållas. Bristen härpå ir en af hufvudorsakerna till den stora dödligheten bland barn. Må man gifva anvisningar härtill samt framställa densamma såsom en helig pligt icke blott mot egna barn, utan ock mot de faderoch moderlösa, hvilka på statsverkets bekostnad anförtros familjerna. 3) Betraktelser öfver religionsundervisnin: gen och det kristliga lifvet; öfver pligten alt 1 ord och handling visa sig såsom sann kristen; öfver nyttan att besöka läsoch katekesförhören samt att begå Herrans heliga nattvard, likväl aldrig annorlunda, än efter tillbörlig betedelse. 4) Iakttagande af stillhet och god ordning under den offentliga gudstjensten; omsorg om god kyrkosång; anskaffandet af orglar och barnens undervisning i koralsång. Tidningarne böra uppmana presterskapet att härutinnan använda sitt inflytande. Så fortgår det i samma stil genom 30 särskilda punkter, af hvilka vi blott vilja angifva hufvudinnehället: 5) om helsovården. 6) om flickskolor. 7) om nykterhet. 8) om förbätt tring af den tjenande klassens ställning. 9) om fattigvården. 10) om lösdrifveriet. 11) om korrektionshjon. 12) om underhåll af offentliga byggnader. 13) om sockenmagasin. 14) om skjutsningsbesväret. 15) om vägarnas undernåll. 16) om bättre ordning å gästgifverierna. 17) om boskapsskötsel. 18) om hästskötseln. 19) om mossars uttorkning. 20) om potatesoch linodlingen. 21) om skatteköp. 22) om Finlands skogar. 23) om hägnadsfrågan. 24) om nyttan af eldoch andra försäkringar. 253) om en bättre bygnadsordning. 26) om fiskeriförordningarnas efterlefnad. 27) om vallhjon. Från och med 28:e punkten meddela vi in extenso: 28) Personer, hvilka idka oloflig landthandel och i de flesta fall utgöras af individer, som idka denna handtering af böjelse för ett kringstrykande lefnadssätt, borde öfverallt, der de anträffas, öfverlemnas till auktoriteternas behandling. Dylika perioner stifta så mycket mera ondt, som de vanligen bidraga till spridandet af hemliga, smittosamma sjukdomar. Till folkets upplysning egna sig aldrabäst meddelanden ur geografien, naturvetenskaperna, statistiken, astronomien, om sjöfart m. m. 30) Öfver hufvud vore det önskvärdt, att allmogen på det allvarligaste förmanades att . alla hänseenden ställa sig styrelsens visa och välgörande påbud till efterrättelse. Man framhålle för densamma, att erfarne och välsinnade män länge och grundligt öfvertänkt och rådgjort sinsemellan, innan något stadgande offentliggöres. Folket skall häraf finna hvilka zarantier på sådant sätt ligga till grund för varje lag. Sålunda skall man hos befolk: ingen inplanta ett förtjent förtroende till lanlets styrelse och göra laglydnad till en nöd rändig och nyttig pligt. ; Uti här antydda ämnen skall en för folkets anna väl lifvad tidningsredaktör finna en ganka omfångsrik krets af för folket nyttiga beraktelser och upplysningar. ; Deremot håller jag för olämpliga sträfvanlen att underhålla folket med för detsamma lldeles främmande och onyttiga ämnen och illdragelser. Till dessa räknar jag uppsatser ch underrättelser rörande de politiska hänlelserna i Japan, Kina, Syrien, Sicilien, Calarien, Umbrien, Marocko och Mexiko, med vilka några tidningsredaktörer underhålla allnogen. Dessa ämnen äro ej på sin plats uti idningar, hvilka utgifvas för Finlands landtolk. Jag anhåller att tit. behagade vänligen medle:a dessa mina åsigter redaktörerne och utifvarne af tidningar för folket samt att deremte lemna särskilda censorn nödiga instrukioner. Folktidningar, hvilka ej vilja följa dylika rinciper, måste betraktas ej allenast såsom ångt ifrån nyttiga, utan snarare såsom skadga organer af tidningspressen. —L Ä!Z