Aftonbladet – 14 november 1860, sida 3

Strömsbro bomullsspinneri och arbetarepersonal. Stora fabriksinrättningar organiserade efter hvad man kan kalla faktorisystemet äro understundom mera förderfliga än gagnande för ett land. Ensidiga betraktare stadna i förvåning öfver den öfverraskande stora tillverkningen. men förbise att ett lands fördelar bestå mindre i ofantliga massor af producerade värden. än i belåtenhet, lycka och trefnad hos befollningen. I Man kan icke nog bebjerta den ädle Simonde de Sismondis valspråk: les hommes e non les choses! Denne välmenande och tillika grundlige lärare istatshushållningen had: med leda sett faktorisystemets verkan inom befolkningarne, huru detsamma skapade förut otroliga massor af värden, men dervid riktade några få förläggare oerhördt, under det at: faktorimaskinernas eqvivalenter, arbetarne, försjönko till maskiner, maskindelar och blött: ting i medborgerligt och rent menskligt alseende, samt vidare inverkade omkring sig till enahanda följd genom fattizdom, viljans och karakterens nedsättning samt slutligen exemple: och tonen, häfdvunna vanor och åsigter. Ett sådant missförhållande, fruktansvärdt på alla ställen, är svårt att förändra der det en gång fått insteg. Det må då betraktas såson: en stor lycka, då man åt en uppväxande ipdustri uti ett land ger en karakter, egnad att motverka sådana missförhållanden, och pi samma gång ådagalägga möjligheten af att förena en produktion i massa med sådana anordningar för den dermed sysselsatta befolkningen, att denna sednare icke fostras till förstärkning åt proletariatet. Ett sådant lyckligare förhållande företer Strömsbro bomullsfabrik i Gefle. Det är anlagdt på stadens område, ehuru en åttondedels mil utom tullen. Denna omständighet skulle väl synas mindre betydande, men den är dock väsentlig. Om fabriken vore anlagd på en grund, som lydde under landsrätt, så skulle en af de största fördelarne för fabriksbefolkningen gå förlorad. Det är nemligen i våra besutenhetslagar ett hinder för jords afsöndring i så små parceller, att besutembet dermed icke kan förenas. Denna bestämmelse hindrar en enskild industriidkare att der förskaffa sig egen bostad annorlunda än med vilkorlig och osäker besittning. Man kan icke få såsom egen och fri besitta en tomt på landet, så liten att den blott tjenar till grund för boningshus och möjligen en liten trädgårdsläppa — hvilket just är en arbetares behof. Det är likasom man heldre önskade se en alldleles lös befolkning som ingen fast fot eger på fädernejorden. : Meningen skulle vara att förekomma ett landbruksproletariat, men man illskapar ett sådant just genom detta lagbud. Såsom vi sagt: det förbjudes handtverkaren och industriidkaren att frånköpa hemmanen ;n jordlapp så snart den icke är tillräckligt stor att afkasta nog för en familjs underhåll. Alltså skall en industrikarl, som egentligen är