Aftonbladet – 14 november 1860, sida 2

Åter förgingo några veckor. Ännu hade Lothard icke funnit något medel att lösa den boja som fjettrade honom vid Byssland. Han hade beslutat att vända sig direkte till kejsaren och säga honom att. han aldrig betraktat sig såsom ryss, utan att han till själ och hjerta liksom till blodet var svensk; att han ville återvända till sitt egentliga fädernesland. Lothard var just sysselsatt med att kläda sig, för att begifva sig upp till kejsaren och söka företräde. Rik och tillhörande en slägt, som gjort Ryssland stora tjenster, sjelf begåfvad med en frikostigt utrustad själ, var han en ung man vid hvilken kejsaren fästat stora förhoppningar för framtiden och derföre med synnerlig välvilja omfattat. På denna: välvilja bygde nu Lothard ett ehuru svagt hopp. När Lothard var nära färdigklädd inkom hans kammartjenare med två bref. Det ena var från Sverge, det andra från Finland. Sverge? Lothard egde sig veterligen ingen bekant derstädes, om icke Skuldfrid. — Han betraktade brefvet med en verklig bäfvan, och samme man, som, utan att erfara ens en mu skolryckning, skulle hafva kunnat se döden i ansigtet, darrade vid blotta tanken på att detta