hvarje anmärkning eller spörjsmål skulle blifva tillbakavisadt med stolthet af den unge baronen. Lothard hade fast beslutat att innan våren återkora med sina hviskningar om hopp, skulle han vara fri och knnna tjena det folk och det land han ville kalla sitt, och från hvilket hans fäders stamträd uppspirat. Huru detta skulle tillgå, blefve något hvaröfver slumpen egde att bestämma, och sen kommer rallt att bero uppå om denne det menskliga ödets styresman skulle gynna Lothards önskningar eller ej, Mitt lif vill jag utan betänkande sätta på spel emot den möjliga vinsten af min fribet, tänkte Lothard. .