SLL SUK TEPELS0, UC UC HULL SRUIMICT SKkaUKA nonom diktaturen, måste först af honom berias. Men de särskilda skiftena af hans berielseverk stå ännu lefvande för allas minne och vi behöfva icke här upprepa dem. Hars vfträdande från skådebanan kröner värdigt de I nela. Lyckligt att menskligheten någongång kan framvisa ett sådant storsinne och en så dan oegennytta. Den af lord Jobn Russell aflåtna depesch italienska frågan, som vi i gårdagsbladet återgåfvo, betraktas från alla håll såsom en hand ling af europeisk betydelse. Ur en tysk tidning återgifva vi här följande välgrundade b.traktelser med anledning af densamma: Vi måste Kelsa lord John Russells sednaste depesch såsom ett stort manifest af ett verk ligt konstitutionelt system, jemnfördt med ex till hälften i liberalism, till hälften i legitimism dold kabinettsvishets svaga vackland: hit och dit; I detta dokument har för förste gången af en stat, som enligt hela sin historia är långt aflägsnad från revolutionära teorier, en lära om folkrätten blifvit offentlige uttalad och erkänd, hvilken hittills: bland all: Europas folkpartier förgäfves kämpat för at bli erkänd och som blott någon gång godkänts i sina. resultater, då kabinetterna kän sig för svaga att sätta sig mot de fullbordad: fakta. Väl är det sannt, att en statsrättslära ingalundå vinner en högre grad af sanning fö oss, derigenom att ett kabinett en gång griper sig an. med att erkänna benne. Om riktigheten af satsen, att ett illa regeradt folk. som ej på laglig och roformväg kan åstadkomma en förbättring i sina angelägenheter. har full rättighet att jaga bort sina plågoanda och efter egna åsigter grundlägga ett nyt tillstånd för statslifvet, ha vi alltid varit öfvertygade, och halfva Europa har också på de sista trettio åren faktiskt förverkligat denns lära. Frankrike, Spanien, Portugal, Italien. Belgien och Schweiz äro bevis på denna läras sanning. Teorien i och för sig är icke heller ny; den har tvärtom ofta blifvit uttalad och har uttalats af statsmän, som ingalunda blot! hyllade en flyktig åsigt för dagen midt under en partistrid. . Den sednaste engelska statsdepeschens vig: ligger således ej i lärans nyhet, utan i den omständigheten, att England genom detta steg kastar af sig den dimslöja, hvilken man hittills ansett såsom diplomatiens högsta konst. för att dölja öppna och otvetydiga sanningar Ingenting i folkrättsläran inträder genom detta dokument i en ny epok, utan denna depesck faller såsom en stråle af dagsljuset in i de så kallade kabinettsåsigternas dimväfnad, och följden härafs kall bli, att den tomma värdelösheten af alla de: konstiga griller,. som fyller diplomaternas hufvuden, af alla de spindeltrådar, med hvilka de väfva sina haltlösa ste. väfnader, utsatta för dagsljuset, med ens genomskådas. , Vi vilja blott framhålla några punkter i vår dagars historia, för att göra tydligt för hvarje läsare, huru detta det engelska kabinettets öppna, mot sanningen trogna språk innebär en historisk vigtighet, en epok i er insigtsfull diplomatis verkliga lif och er grundsten till upprättande af en naturlig förbindelse mellan staterna, i stället för den nu brukliga konstlade och narraktiga dimmigheten, Under hela epoken af den italienska krisen ha vi oupphörligt haft tillfälle att iakttaga. huru den, som egentligen gjort italienarne de bästa tjensterna, gifvit sig min af att varalegitimitetens kämpe och beskyddare, anhängare och försvarare, kärlekstjenare och sakförare. Vi behötva ej i detalj: utarbeta skildringen. buru den helige fadren och Centralitaliens förjagade furstar betraktade kyrkans älskade son och fredsdiktatorn i Villafranca såsom deras rättigbeters trogna beskyddare. Vi behöfva ej hänvisa på det bländverk, som man i Österrike till: en början tog för: sanning: och hvarigenom man lät förleda sig till: den dårskapen att tro sig i Frankrike efter kriget ha en trofast bundsförvandt. Från den italienska krieens första ögonblick ända till sista akten af fästningen Gaötas beskyddande för sardinska kulor; i: alla. stadierna af händelsernas gång visar sig i Louis Napoleons: beteende blott samma -karakter, hvilken -man varit nödsakad att behandla såsom en gåta. Hvari bestod gåtan, och huru låter hennes lösning? — Vi tro, att ingen klok menniska längre tviflar på, att. Louis Napoleon icke gör någonting annat än drager den europeiska diplomatiens 8. k. vishet omkring vid hennes traditionella åsigters narrnäsa; att han roar sig med att mot de legitina taga påsig den mest legitima min och derefter skrattar i mjugg, då den lurade diplomatien blir ea verklig dockteater inför Europas ögon. Ändamålet med detta spel är lika tydligt. Europa, hittills ledt genom dessa föråldrade onstgrepp, måste en gång inse, huru tom och innehållslös hela denna sanningsfördöljoingsapparat : blifvit; det måste komma till den öfvertygelsen, att den gamla kabinettsvisbeten jemte den förlegade legitimitetsåsigten är en onyttig leksak, hvilken man bäst graf. lägger genom dess egna later och s.k. finter. I den italienska epoken är äfven en annan man verksam, hos hvilken man ej finner nåzonting af diplomatväsendets finesser. Victor Emanuel är en allvarlig politisk karakter och n tapper soldat, Kvilken eldas af ett allt för stort ändamål, för att synnerligen mycket befatta sig med diplomatiens torra konstmakeier. Emellertid är Europa så inveckladt i lessa konstmakerier, att ej ens Victor Emaaugl har mod att afskudda detta spel, utan nödgas se sig om efter svepskäl, med hvilka han så kabinettsmässigt som möjligt omkläler sin stora nationella verksamhet. : Mot de europeiska legitima kabinetterna, sålana de nu en gång äro besksffade, är ett lylikt förfarande nödvändigt. Men Italiens