Aftonbladet – 13 november 1860, sida 2

känsla och medvetande har det redan länge! varit ett hån, att man oaflåtligen varit nödsakad att fästa afseende på kabinetternas toma fraser och inhölja verldshistoriskt nödvändiga handlingar i diplomaternas urtröskade halm. Garibaldi, en sann fo Ite, har alltid gifvi fullt uttryck åt denna känsla och detta medvetande; hela hans oenighet med Cavour består just blott och bart uti hans möotsträfvighet mot detta oupphörliga bländverk af lögn och bedrägeri med verldshistorien. I denna epok uppträder nu ändtligen England, som är mycket hemmastaddt. i dessa gamla konststycken och på sin tid vetat att begagna dem, men som nu finner stunden vara inne att bjuda Europa på sanning, och med en i de slappa kabiniettskretsarne oerhörd rättframhet talar det med så ohöljd sannfärdighet, att Europas folk inser, att beslöjandets och hemlighetsmakeriets tid är förbi för diplomatien åtminstone i den italienska krisen. Detta är ett faktum, som måste bli af stort inflytande på diplomatiens hela väsende, och detta ensamt är tillräckligt att förläna depeschen en europeisk betydelse.