Aftonbladet – 13 november 1860, sida 2

Pelegrafen tillförde oss i går underrättelsen, utt det nya Italiens hjelte efter fullbordadt rärf återvändt till sin af Medelbafvets böljor sköljda ensliga klippa. Efter en segerbana. som väckt verldens beundran, återgår han till samma obemärkta vrå, från hvilken han för sex månader sedan utgick att aflyfta sitt fälerneslands bojor. Hans befrielseverk ligger nu inför verlden såsom ett afslutadt helt. Elfva millioner af hans landsmän ha genom hans bragder förvandlats från ett nesligt och ohyggligt tyrannis offer till fria medborgare i ett lagbundet samhälle; en under århundraden splittrad, och derföre under inre och yttre förtryck hemfallen nationalitet, har genom honom sammangjutits till ett folk, till en mäktig och aktningsbjudande stat. Och allt detta ett verk af knappa sex månader! Det var den 11 Maj som Garibaldi, med en handfull män, landsteg vid Marsala, som från denna dag räknar en verldshistorisk betydelse, och redan den 8 November lade han i Victor Emanuels band spiran öfver tvenne konungariken, som ban erötfrat. Mindre lycklig i det bänseendet. än den store romaren, med hvilken vi sammanställt honom, var Garibaldi icke vid början af sitt företag beklädd med en sex månaders diktatur af ett ordnadt samhälle, sor ställt till hans förfogande sina krafter och sina bjelpkällor. Då han gick till sjös med sina två köpmansfartyg, fick han skatta sig lycklig att man såg igenom fingrarne med hvad som på det officiella språket kallades pett fribytaretåg, och de som skulle skänka hozom diktaturen, måste först af honom befrias. Men de särskilda skiftena af hans befrielseverk stå ännu lefvande för allas minne och vi behöfva icke här upprepa dem. Har: afträdande från skådebanan kröner värdigt de hela. Lyckligt att menskligheten någongån; kan framvisa ett sådant storsinne och en så dan oegennytta.