Aftonbladet – 12 november 1860, sida 3

den, något ofvanom Sinho; men råkade, då den föl jande. dagen drog sig längre inåt landet, i.ett be tänkligt läge, emedan en..öfverlägsen trupp tatarer ställde: sig i dess väg, hvadan förstärkningar åtföljda af artilleri måste skickas öfver floden, med hvilkas hjelp tatarerna åter fördrefvos ur sin af artilleri för svarade ställning: Den 20 utfärdades befallning: att fanfalla de norra fästena, hvartill skulle anvandas 1500 man engelskt och en lika stor styrka franskt infanteri, äfvensom groft belägringsartilleri jemte 2batterier af 6 Armstrongskanoner hvartdera. Befälet öfver engelsmännen fördes af generalmajoren sir Robert Napier och anfallstrupperna togos ur 44:de och 67:de infanteriregementena samt marinsoldaterna. Trup perna satte sig den 20 i-rörelse från Tang-kuh och hade att passera en jemn -och sumpig, af kanaler och grafvar genomskuren slätt, innan de kunde intaga sin ställning togefär en half mil bortom det bland de norra fästena, som ligger längst från hafvet. Natten användes till uppkastande af batterier och löpgrafvar till skydd för infanteriet, äfvensom till anläggande af broar och undanrödjande af hbindren att närma sig fästet. Redan på aftonen den 20 lade sig de engelska och franska kanonbåtarna på ungefär 1400 stegs afstånd från Peihos mynning och vid daggrynivgen den 21 var allt färdigt till anfall. Ungefär klockan 5 på morgonen började artilJeriet i fästet att gifva eld på trupperna och straxt derpä öppnade det franska och engelska artilleriet ett fruktansvärdt bombardement emot detsamma, medan kaoonbåtarne nalkades så nära som möjligt och slungade bomber och raketer mot fästet, hvilket, understödt af ett af fästena på södra stranden, svarade på det lifligaste, utan att dock tillfoga de framför fastet uppstälda trupperna stor skada. Klockan 7 lyckades det för britiska artilleriet att spränga fästets förnämsta krutmagasin i luften. Icke destomindre höll garnisonen ståndaktigt i sig, och först då omkring klockan 8 stormkolonnerna nealkades i tätare massor och med mycken svårighet lyckades fatta fast fot på murarna, blefvo de tappre försvararne med bajonetten utdrifne ur fästet. hvarvid de likväl gjorde de anfallande hvarje tumsbredd mark stridig. De kinesiska vid transportväsendet anstälda kulis gjorde de förbundna de största tjenster. De burofransmännens stormstegar ända intill mnrarna och hjelpte de anfallande öfver kanalerna och grafvarna derigenom, att de ofta ställde sig ända till halsen i vattnet och förmedelst på deras axlar lagda bräder bildade broar för de stormande. De tappre kulis ledo derföre äfven betydliga förluster i dödeloch sårade. Engelsmännen förlorade i döde och sårade 22 officerare och ungefär 1807 man, fransmännen inalles omkring 130 man. Bland de såradeengelska officerarne ir -brigadieren Reeves, som fick fyra sår. Förseneral Napier blef kikaren skjuten ur hans nand: och ena stöfveln söndersliten af en kula. Kinesernes förlust uppskattas till 3000 man. Den 21 kl. 3 e. m. gåfvo sig de öfriga norra fästena, selan förut en 4 timmars vapenhvila blifvit beviljad, och på aftonen samma dag öfverlemnade genealguvernören af Pi-tschi-li vid ett sammanträde, som san hade i Taku med de allierades fullmäktige, äf: ren de södra fästena och hela provinsen Pi-tschi-li itan andra vilkor, än ett löfte att fientligheternå kulle inställas. MJ Från Sbanghae berättas den 4 September, att, selan rebellerna den 18 Augusti gjort ett svagt försök itt intränga genom södra och vestra portarne, hade le den 20 återvändt i större antal och särskildt hotat le främmande faktorierna, hvarvid de tyckas hafva äknat på ett samtidigt uppror bland den kinesiska jefolkningen. Man hade emellertid vidtagit alla för: igtigbetsmått, så att britiska och franska land: rtillariet, understödt af elden från tvenne kanonbåar, tvang :ebellerna till ett skyndsamt återtåg. Se: ermera har garpisonen i Shanghae blifvit förstärkt ned 600 man af 44:de britiska infanteriregementet, å att man är utan alla bekymmer för ett förnyande f angreppet från rebellernas sida. Dessa hafva aäfen helt och hållet dragit sig tillbaka från stadens ärhet, sedan de uti en skrifvelse till konsuln förkla: at sin förvåning öfrer det emottagande derönt; de ade nemligen blifvit uppmanade till tåget emot hanghae af främlingar, som infunnit sig i deras läer vid Sutschan.