Aftonbladet – 10 november 1860, sida 3

mellan föräldrar och barn, äfven om de skilja sig i åsigter. Utförandet var i det hela godt, och isynnerhet utmärkte sig fru Tillgren som den gala hushållerskan, hvars aftagande af köksförklädet i friaresocenen var af ypperlig komisk effökt; hr Lindström som den gamle spanmålsKandlaren, öeh hr Rohde som rolighetsministern: Hr Iyforss hade såsom vanligt sina utmärkt lyckliga ögonblick såsom bokhållaren, skada blott att han tycks fått till vana att tala blott i två toner, falsett eller bas, och att oupphörligt gå upp och ned mellan dessa tvenne ytterligheter. Hr Ihegerström gjorde af notarien allt hvad som kunde göras, och fru Thorell var en ganska täck Amelie,ehuru hon på några ställen dref sitt okonstlade sätt ända till affektation, det vill säga, att enkelheten blef sökt, isynnerhet i sättet att säga ut replikerna. Slutligen var hr Bergström en ganska rolig Sven, ehuru han i scenen, der han sätter sig i stolen, helt hastigt gick ifrån sin antagna skepnad af fårhufvud, och sträckte på sig-som en modern sprätt.