Aftonbladet – 9 november 1860, sida 3

fnämningen till romersk adelsman. Homburgs demon. (Slut från gårdagsbladet.) Stundom vinnas stora summor. Denna händelse stärker dock endast lättrognas tillför. dsigt och lockar ännu flera kunder till banken Det åligger derföre bankens agenter att sätts dTihop historier om personer som blifvit rika på bankens bekostnad. En händelse var emelHertid icke diktad; den tilldrog sig 1859, och detta år erböllo delegarne endast en dividend af 30 4 i stället för 40. Denne lyckans gunstling var en af de Bonapartska prinsarne. Han kom till Homburg, medan han bevistade ett vetenskapligt sammanträde i Wiesbaden. Han förlorade omkring 20,000 francs på trente-et-un. Som han skulle gå ut ur salen, kände han i sin ficka 3 tjugofrancs-stycken och kastade dessa på tre olika chancer irouletten. Inom en timmas tid hade han vunnit 30,000 francs och gick då att frukostera med sin adjutant. Innan de satte sig, sade adjutanten till prinsen: Jag är viss att ni skall förlora alltsammans igen innan aftonen. Prinsen höll vad om 1000 francs, att han skulle vinna 8000 francs innan hans bordsgranne slutat sin kotlett. Det antogs. Prinsen återvände till trente-et-un-bordet och frågade en af croupiererna på skämt: Nå, hvad skall det bli, rödt eller svart? Ja, rödt eller... Godt, ni sade rödt! återtog prinsen, och satte 8000 francs på denna färg. Han vann sin insats och sitt vad. På aftonen vann prinsen 60,000 francs. Följande dagen fortfor hans goda tur. Hela staden var: i den största uppståndelse, ty något sådant var exempellöst. Prinsen hade vunnit 700,000 francs, ochj slutade då banken ansåg rådligt att reducera maximum till hälften. Af sin vinst utlöste han fyra fransmin från gäldstugan och betalade deras skulder; han gaf 20,000 francs till de fattiga i Homburg och tog med sig -20,000 pund. General Haynau vann äfven 100,000 floriner. Sådana undantagsfall vålla en mängd obehagliga uppträden. Stundom finner banken det rådligt att göra sig qvitt en sådan lyckofogel. Innan han vet ordet af ser han sig inledd i ett gräl i salongen och förbjudes i följd deraf vidare tillträde till densamma Eller ock inledes grälet utanför med någon af bankens kopplare, och en duell följer eller befaller polisen den besvärlige främlingen att lemna Homburg för att förekomma en duell. Bland Homburgs notablare gäster var en gammal fransk markis, som alltjemt höll en af sina skelettlika, gula händer under bordet. och den andra äfvenledes, så ofta han kunde göra den ledig. I denna ena hand böll ban en liten: helgonbild af bly, som han ifrigt smekte med den andra, så länge elfenbenskulan rullade, eller korten blandades, eller efter ett lyckligt drag. Man såg der också en gammal rysk furstinna, som bodde på stället, och spelade oupphörligt och utan system, samt lemnade banken en regulier vinst till. ett belopp af halfva hennes årsreveny eller öfverhufvud 25 pund om dagen. Der var en äfven ruinerad major, som spelat bort fyra gods, fromt anropande himlen om lycka och aldrig nekande en tiggare sin slant i hopp att genom barmhertighet kunna beveka spelets gudinna. Der var ytterligare en f. d. hofdam hos franska exdrottningen, som, då hon lemnade denna post, hyrde sig ett fashionabelt hotell i Homburg. Hon böll sig ekipage och flera tjenare, och utgafs för rik af bankens spioner. Hon nödgades inom första årets slut göra sig af med sitt ekipage: efter två år måste hon afskeda sin kammarjungfru och flytta till ett tarfligare hotell. Men från sin spelvurm kunde hon omöjligt skilja sig. Efter ytterligare ett halft år voro hennes tillgångar uttömda, och intet återstod henne, mer än en pension af 8 pund i månaden, som hon regelbundet erhöll på gifven dag från Paris. Den stackars gamla damen insåg fullkomligt sin dårskap, men kunde hvarken afstå från spelet eller lemna platsen. Inskränkt till sin pension, tog hon ett uselt rum, innehållande endast en säng, ett bord, en byrå, fyra rottipgstolar och en spegel, samt öfverenskom med sin värd att betala honom 50 francs i förskott hvarje månad för mat och uppassning samt några groggar dagligen. De öfriga 150 francs offrade hon vid spelbordet. Andra dagen i hvarje månad intog hon sin plats der, och började pointera med floriner. Hennes nöje varade vanligen endast 4 eller 5 dagar. Då den sista florinen blifvit insopad af croupieren, stängde hon in sig på sitt rum och lade tåligt sin patience medan hon smuttade på sin grogg. Hon umgicks med ingen och talade aldrig öm spel. Handelsexpediter spela här bort sina principalers pengar; embetsmän förskingra kassor, som äro anförtrodda i deras vård, och det säges att banken varit orsaken till åtskilliga betydliga balanser vid tyska förbundets kassakontor i Frankfurt. Förpaktare och bönder, lockade af: hoppet att vinna några floriner utan möda, förlora hvad de under åratals strängt arbete samlat. Sjelfmord inträffa ofta, ehuru bankörerna vöra allt för att förekomma. eller åtminstone