Aftonbladet – 9 november 1860, sida 2

Article Image
— Man läser i Upsalaposten: : Det säges nu på fullt allvar vara ifrågasatt att göra odlingsbar den en half mil från Upsala belägna vidsträckta vattendränkta trakt, som benämnes Vänge och Läby träsk, känd för en ganska betydelsefull tilldragelse, på hvars utgång Sverges räddning för öfver 300 år sedan kanhända berodde. Det var nämligen i detta träsk, som Gustaf Ericson Wasa år 1521, förföljd af danskt rytteri, nedsjöck med häst, men räddades från fångenskap af Vänge och Läby raska bågskyttar, hvilka dervid ihjälsköto 70 fientlige ryttare, hvarföre också dessa socknarsinnebyggare ännu i denna dag äro tillerkända vissa privilegier, såsom befrielse från deltagande : håll-, reservoch kronoskjuts. Till minne af denna bragd är ett monument uppfördt på platsen, bärande: en gyllne vase och omgifvet af ekar. Vid sammanträde den 30 sistlidne Oktober i Vänge sockenstuga, under ordförande af länets höfding, med I. Vänge, Läby, Tibble. Ålands och Hagby socknars inbyggare, förevisades och granskades de af agronomen Kempff uppgjorda planoch profilkartor, jemte kost-1 pvadsförslag, hvaraf inhemtades, att genom sänkning till 5 fot af Alby och Ekeby sjöar, genomgräfning af nedanliggande träsk till Qvarnbo och flyttning af akademiens i Upsala tillhöriga derstädes belägna qvarn och såg 7 fot lägre ner i det fördelaktiga vattenfallet skulle 1300 tunnland nu vattendränkt god jord kunna göras odlingsbar, för omkring 16,000 rdr, oberäknad likväl kostnaden för qvarnens och sågens flyttding. — De talrikt närvarande intressenterna i detta företag förklarade sig beredvillige att bekosta -hvad ytterligare erfordras i och för värdering af jord och qvarn m. m., på sätt i 1824 års förordning föreskrifvits, hvarjemte en direktion tillsattes för att vidtaga friga förberedande åtgärder till en skyndsam befordran af detta betydliga arbetsföretag, i hvilken lirektion, på intressenternes enhälliga begäran, landshöfdingen friherre von Kramer öfvertog ordförandebefattningen, och utsågos till ledamöter löjtnanten Casparson. v. häradshöfdingen Nordling, landtbrukarne Lindevall, Bergmark och Schillen. RAIN ND AT — Från Wisby skrifves i Gotlands Tidning: Den 11 sistlidne Oktober hade en stor mängd fiskare ifrån Burs socken begifvit sig ut på strömningsfiske. På aftonen under djupt mörker och molnvet5ckt himmel uppväxte en förfärlig storm, som tvang de på hafvet utevarande modiga fiskarena att bege sig åt hemmet, hvilket, då vinden var god, !yckligen ehuru med stor fara uppnåddes af en del; men omkring 10 båtar hade tagit miste om kursen i anseende till mörkret, som till och med gjorde det möjligt att kunna se kompassens visning. Af dessa sednare landade dock alla dels samma natt, dels på:öljande dag, under lifsfara och efter många besvärigheter, längs åt sydligaste kusten af vår ö, utom en t, i hvilken befunno sig arbetarne Carl Lyander och Jonas Niclas Nilsson ifrån Burs samt en tjenstefräng från Hemmor på Nähr. Dessa, som omkring xl. 10 på aftonen hade bergat sina garn, befunno sig, efter en under ögonskenlig lifsfara tillbragt natt, på morgonen den 12 utanför Hoburgen i ett fullkomigt redlöst tillstånd, utan åror, båten full med vatcen, seglen sönderblåsta, utan mat och uttröttade genom oupphörligt arbete. Klockan 11 på förmiddagen slefvo de slutligen upptagna 7 mil söder om Hoburgen af kapten M. Abrahamsen, förande barkskeppet -Oxford, hemma i Porsgrund i Norge och kommande från Hudiksvall med destination till Lonlon, och vistades der ombord till påföljande dag, den 13, då kapten Abrahamsen seglade, efter att ha sarit söderom Öland, och sedan vinden föll god åt Gotland, dit tillbaka, så att de kunde landsättas utanför Hoburgen. : Under vistandet ombord lemnades de nödställde af kapten A. den hjertligaste omvårdnad och skötsel, så att de genast erhöllo torra kläder, som de fingo behålla, mat och all möjlig hjelp för att med sin båt kunna åter uppnå hemmet. — De sålunda ur stor sjönöd räddade kunna, då de omtala den omsorgsfulla vård, som de af kapten Abrahamsen rönte, icke finna ord nog för att uttrycka deras djupa tacksamhet och erkänsla för kapten A. — en ädel norrman, :-hvars valspråk: Spes mihi unica est Deus, finnes tecknadt å det lilla papper, som de räddade erhöllo vid afskedet från deras räddare. —— — Under rubriken nytt sätt att införa lotterier i Sverge, yttras i gårdagens nummer af Wäktaren bland annat: Aftonbladet har utu: franska tidningen Siecle infört en artikel, som visar att dylika lotterier, som ock i Frankrike börjat brukas, äro t högsta måtto bedrägliga, enär vinsterna äro så få, och den stora majoriteten lottegare få nöja sig med en högst obetydlig ränta på sitt kapital, som under en lång tid får ligga nästan ofruktbart. Detär tydligt att man i Sverge medgifvit dessa premieobligationer, föratt derigenom erhålla lånet på fördelaktigare vilkor; men vi hålla dock före att man hellre bort underkasta sig hårdare betalningsvilkor än medgifva ett lotterispel, som är omoraliskt och af våra lagar förbjudet. Det är klart att vinsten af detta lotterispel helt och hållet tillfaller bankirerna, som åt staten försträcka lånet, och om således man medgaf denna finansoperation, borde man dock aldrig tillåtit att lotteridragningarne skedde i Sverge, utan låtit det blifva långifvarens ensak utomlands. Då nu dragningarneske offentligen inför fullmäktige i riksgäldskontoret, så är det svårt att förhindra att icke dessa lottsedlar försäljas här i Sverge, som ock un öppet sker, ehuru det är uppenbart i strid med gällande lag emot lotterispel. Då nu vid första dragningen sistlidne torsdag så olyckhgt inträffade att, såsom det förmöäles, högsta vinsten tillföll en sversk, så finner man lätt huru spelpassionen härigenom skall uppväckas, och menniskor nu hoptals hasta att köpa lotter till vinst för de tyska bankirhusen. MUSTK.

9 november 1860, sida 2

Thumbnail