Aftonbladet – 9 november 1860, sida 2

— Umeåbladet berättar följande -olyckshändelser: eo Till konungens befallningshafvande i länet ingångna rapporter omtala tvenne hemska tilldragelser, hvilka timat i länet under sista hälften af nyssförlidne månad. Den första skedde den 11 Oktober i Håknäs by, Nordmalings socken, då torparen Johan Erik Jobansson genom vådeld förlorade ej allenast sitt nyligen uppförda och till hälften inredda boningshus, jemte all lösegendom, utan ock sina båda små barn, det na omkring 4 och det andra 1, år gamla. Olyckan skedde på sådant sätt, att sedan Johansson om morgonen gått bort på arbete och hans hemmas; varande hustru efter en uppgjord eld tillslutit spjellet, lagt båda barnen, påklädda, att sofva i sängen samt tillstängt förstugudörren och begifvit sig bort:till jvarnen alt mala säd, hade kontorsbetjeningen på Håknäs vid pass kl. 10 f. m. varsnat en stark rök från det båll i skogen, hvarest Johansson hade sin bostad, samt, då den syntes tilltaga, med folk och sprutor skyndat till stället, men funnit byggnaden redan öf verallt i full brand. Af den tillskyndande modren anderrättade, att barnen sofvo inne i rummet, hade både hon och några andra personer sökt intränga i den brinnande byggnaden, likväl utan att lyckas. Selan huset nedbrunnit återfunnos de: olyckliga barnen ihopkrypna och omfamnande hvarandra uti det halft förbrända foder, som förvarades uti det ena, ännu ej fullt inredda boningsrummet, dit de små tyckas tagit sin tillflykt, enär förstugudörren var stängd utfrån. Då det mindre barnet icke hade några brännsår i ansigtet, är det att förmoda, dels att det blifvit skyddadt så länge som möjligt af det äldre, dels att röken qväft dem båda, innan elden hunnit sluta deras späda lif. Huru elden uppkommit har med full visshet ännu icke kunnat utredas; men troligt är att den banat sig väg genom felaktighet i muren, eller ock att barnen fått tag uti några strykstickor och dermed antändt fodret, som bestod af hö och torrt löf. Den andra enahanda olyckshändelsen har timat hos nybyggaren Anders Anton Jonsson i Bäcknäs af Burträsks socken, i följd hvaraf också deras trenne barn — tvillingarne Sofia och Magdalena, 4 år, och Anna Marianne, nära 2 år gamla — hvar efter annan afidit. Utaf det af kronolänsman Nyblad förda protokoll inhemtas, att nämnde Jonsson och hans hustru sistnämnde dag, mannen först och hustrun sedan, vid pass kl. 9 på morgonen utgått från boningshuset till logen för att tröska, dersid de i stugan innelemnat barnen och hustrun stängt dörren. Uppå spisen fanns då eld till den mängd, att en påsatt gryta kokade, och vid pass två alnar från eldstaden var inburen ved aflagd. På logen arbetade makarne ungefär halfannan timma, då de voro sinnade att åter ingå, hvar vid, då stark rök visade sig i skorstenen, de påskyndade sina steg och, komna in istugan, funno de densamma full af rök samt väggen, der veden låg, antänd af eld. Första omsorgen var nu att uttaga barnen, som funnos stående i sängen, dit ingen eld hunnit, och sedan barnen i hast blifvit bäddade utanför stugan släcktes elden med lätthet. Barnen, som icke voro brända till kropparnes yta, kunde till en början icke yttra sig, men blefvd dock sedan så pass återställda, att de förmådde både gå och tala, hvarpå de Hyttades till mannens föräldrahus i Grundforss, der de likväl började försämras och brösten mer och mer angrepos, så att det yngsta barnet afled påföljande dag kl. 5 e. m., ena tvillingen 6 timmar sednare och den andra vid pass ett halft dygn derefter. Före döden hade hudenkpå de späda barnen uppgått i blåsor