Den franska regeringen ooh de franska skarpskytteföreningarne. I ett ögonblick då idn om betryggandet af fosterlandets försvar genom hela den manliga befolkningens öfning i skjuvapnens bruk går såsom ett elektriskt slag genom hela nationen, och då i olika delar af riket skytteföreningar bildas, men regeringsmakten ännu synes intaga en tveksam, passiv ställning til) den nyvaknade rörelsen, skall man säkerligen icke utan det största intresse erfara den ställning, som franska regeringen intagit till den liknande rörelse, som der i Frankrike yppat sig. Der, hvarest man har den, utom all fråga bäst rustade och med de friskaste lagrar krönta armå i Europa, der, i ett land, hvars nuvarande styrelse möjligen skulle kunna ha något skäl att frukta vapen i folkets hand. finner regeringen sig så genomträngd af öfver: tygelsen om denna rörelses betydelse, attkejsaren sjelf träder i spetsen för och på allt sätt uppmuntrar densamma. Säkert har man ingenstädes bättre förmått uppskatta vigten af de frivilliga skarpskyttekårernas bildande i England, än just i Frankrike, på hvars invasionsdrömmar man med visshet kan antaga att de verkat helsosamt afkylande. Den tanken har derföre också legat nära tillhands, att liksom England uppställer sina frivilliga såsom en reserv åt den örlogsmarin, som skall i främsta rummet försvara dess kuster, så kan äfven Frankrike behöfva en reserv åt den armå, som skall skydda dess gränser, men, enligt hvad erfarenheten visat, kan träffas, äfven den, af missöden. Man har derföre tillgripit samma utväg: hela nationens öfning i vapnens handhafvande. Af det tal, som hölls vid en af de första prisutdelningarne vid de nationalmålskjutningar, som man der infört, af ordföbee Ars ba 00 Rebel una Er —