Aftonbladet – 8 november 1860, sida 2

sentationsreform, i går afton göra en omsadling och uppställa följande allmänna och fullkomligt riktiga satser: I ett lands inre administration finnas tvenne system att följa. Det ena är att, stödd på en antagen fast grundsats, följdriktigt och med jemna steg framgå på den väg, som leder till allmänt väl; det andra är att. genom delvis skeende förbättringar, söka undanrödja blott de för tillfället mest framståeade miss förhållanden eller mest högljudda besvär, lemnande åt en annan tid och andra länder att fylla luckorna och jemna inkonseqvenserna. Vår regering — att icke tala om en representation, till hvars natur det hörer att temporisera — synes hafva valt detta sistnämnda system. Den i flera årtionden efterlängtade och med stor uppoffring af kostnad och möda förberedda ombildningen af vårt civila och kriminella lagverk har icke blifvit genomförd, och en dylik reformering af den ekonomiska lagstiftningen är ännu under arbete; men emellertid har behofvet af förbättringar i vissa delar af vårt rättsväsende varit alltför trängande för att kunna förbises, och man har då i den nyare tidens anda utfärdat författningar, som, i följd af sin tillkomst, blott varit delvis tillfredsställande och kommit i en skärande motsats till ännu qvarstående lagbud från äldre tider. Detta Dagligt Allehandas förträffliga yttrande gäller närmast frågan om utländningars rätt att i Sverge drifva handel och rörelse, i afseende hvarå Dagligt Allehanda förordar en utsträckt frihet; men om satserna äro riktiga i fråga om en speciel fråga och om ett lands inre administration i allmänhet, så måste de väl äfven vara lika riktiga i fråga om sättet att reformera administrationen i största mening — d. v. 8. folkrepresentationen. Om Dagligt Allehanda vill stå vid sina egna satser, bör landet således nu hafva att hoppas på dess kraftiga medverkan, icke blott till förskaffande af en önskvärd rättighet åt utländningar att här i landet lika fritt som svenska medborgare idka handel och rörelse, eller till geaomdrifvande af andra små och nyttiga reormer, utan äfven till genomförande af den stooa reformen, som är grunden och vilkoret för hvarje annan, nemligen representationsreformen. Tyvärr kan vår glädje öfver Dagligt Alleandas omvändelse och vår förboppning, att det ej längre skall sprattla emot de folkvalda ståndens bemödanden i nyssnämnde riktning, icke vara oblandad af tvifvel och farhågor. Ty så fort man vänder om gårdagens blad och hinner ett stycke ned på tredje sidan, så inner man nya sprattlingar mot representationsreformen. Det heter då, att yrkandet derom och talet om genomgripande föränIringar, är bara munväder. Det heter då, att le tvenne folkvalda ståndens framställning till konungen ej är af någon vigt, och detlofvas att Dagligt Allehanda skall vid tillfälle litet närmare redogöra huru det tillgått vid besluten derom, hvarigenom man torde blifva i villfälle att riktigare uppskatta den verkliga betydelsen af dessa adresser. Pet höres på tonen att Dagligt Allehanda imnar göra sitt värsta i borgareoch bonde: ståndens enhälliga beslut att hos K. M:t begära dess medverkan till representationsfrå: gans lösning i demokratisk anda. Något annat sätt lärer Dagligt Allehanda likväl nödgas påfinna för att vinna sin afsigt, än bloti att omtala huru det tillgått vid de begge ståndens beslut, eller med anära ord att aftrycke protokollerna om öfverläggningen, ty desse protokollers meddelande skall naturligtvis — för Dagligt :Allehandas nedsättningssträfvanden alltför olämpligt! — endast visa huru ge nomträngda folkets egentliga representanter voro af öfvertygelsen om reformens nödvändig. het. : ——