Aftonbladet – 8 november 1860, sida 1

rn ng ligen orden: Obligation å Tio Thaler, men kontexten ger ingen försäkran att återfå 7io Thaler, ännu mindre att derå erhålla en årlig ränta, utan tillförsäkrar i stället innebafvaren derom, att, när det nummer utkommer. hvilket finnes obligationen åtryckt, skall han. i enlighet med en å baksidan tryckt utlottnings-. plan, erhålla en vinst eller så kallad premie, utgörande minst 11 och högst 25.000 Thaler, men hvilkens belopp i öfrigt helt och hållet är beroende af den ordning, i hvilken den utlottade nummern utkommit, eller, med andra ord, af lyckan. Att ett dokument af sådan beskaffenhet, om det ock benämnes obligation, i sjelfva verket icke är något annat än en lottsedel, i det allra närmaste af samma beskaffenhet som de vanliga klasslotteriernas,, torde vara obestridligt. Den enda skilnaden. mellån dessa sednares lottsedlar och de så, kallade premieobligationerna synes vara, att dragningarne i spelet med premieobligationerna äro utsatta att fortgå under en betydligt längre tidrymd (uti förevarande fall till 381, år), än i klasslotterierna, Men; bhäriger nom blifva ock de lottsedlar, som man benämner premieobligationer, desto mera begär-,. liga. Det blir nemligen, 1. anseende till den låbga tidrymden, som förflyter innan. alla numrorna blifvit utdragna, möjligt. att genom. kapitalets förräntande bilda vinster för alla. deltagarne och att utsätta den minsta: vinsten till ett belopp, som öfverskjuter !ottsedelns nominella värde. Då dessutom, den, sammanräknade summan af samtliga obligationerna i ett premielån vänligen är ganska betydlig, kan, såsom en frestande löckelse att köpa en dylik obligation, utfästås en och annan vinst af. stört värde. Enligt den plan, som. gäller för nu ifrågavarande premielån, äro vinster för en lott å 10 Tbaler, såsom ofvan är nämndt, utlofvade till belopp af ända till 25.000 Thaler, eller 2500 gånger insatsen. Att lockelsen till deltagande i ett sådant lotteri skäll, äfven för den mindre bemedlade, blifva stor, i den mån insatsen är ringa, faller af sig sjelft. 1 Det torde svårligen kunna antagas, att ri, kets ständer vid bestämmande åf de föreskrifter, som vid ifrågavaratide upplåning borde ländå till efterrättelse, haft för afsigt att för svenska statens räkning begagna ett lånesätt, som har så nära likhet med ett vanligt klatslotteri. Det kan nemligen icke våra svenska staten värdigt att, så länge det genom kongl. förordningen den 21 Mars 1844 stadgade förbudet emot lotteri-inrättningar samt emot försäljning af lotter för in: eller utländska lotteriers räkning eger gällande kräft, sjelf inrätta ett premielotteri, till hvilket dragningarne ske offentIigen i rikets hufvudstaå, och i afseende å hvilket vinsterna skola i Sverges offictella tidning kungöras. Revisorerna hafva icke förbisett den omständigheten att kontraktet om det ifrågavarande premielånet blifvit afslutadt med utländske män, i hvilkas hemland lotterier äro tillåtna, samt att fullmäktige, för sin del, icke gifvit något tillstånd till premieobligationernas försäljning inom Sverge, ej heller utfästat att i Sverge utbetala de vinster, som å obligationerna utfalla. Det lärer dock vara en känd sak, att de ifrågavarande premieobligationerna i tidningarne utbjudas till salu här i Stöckholm och att desamma till icke obetydligt oelopp blifvit här föryttrade. Att den offertliga åklagaremakten måste råka i tveksamhet, huruvida en sådan försäljning är laglig eller icke, må ej förundra, då rikets ständers egna fullmäktige, på riksgäldskontorets vägnar, utfärdat dessa så kallade obligationer och bekräftat dem med sina namn. Eljest tyckes det väl som skulle åtgärden att här föryttra dessa papper svårligen kunna undgå att såsom en lagöfverträdelse beifras, då man eritirar sig att I S i nyss åberopade kongl. förordning har följande lydelse: Lötteri må ej af någon inrättas och öppnas för allmänheten; och vare ej heller tilllåtet att, för egen eller annans räkning utbjuda eller afyttra lotter till penningars eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller utom riket: Uti sin till revisorerna afgifna berättelse hafva fullmäktige erinrat, att icke någon kapitalrabatt för det konverterade lånet skulle få beräknas och att, då den för 4!;-procentsobligationerna i kontraktet fastställda rabatt å ed summa af 2,000,000 Thaler motsvarade 120,000 Thaler eller 320,000 rdr rmt, så syni konverteringen så fördelaktig för svenska statsverket, att fullmäktige, som af rikets ständer fått sig uttryckligen ålagdt att vid lånets opptagning söka bereda de för svenska staten såsom låntagare mest fördelaktiga vilkor, ansett sig icke börå underlåta antaga det derom väckta förslaget. Härvid skulle kurna anmärkas, att, om endast fördelen afsåges, iullbröderne Fethmann och hr R. Erlanger, i Ham: burg hos Nordtyska banken. Stockholm den 1 Maj 1860. Koncl. 2venska Riksgäldskontoret.