Aftonbladet – 6 november 1860, sida 2

TEATER. KONGL TEATERN. Sorgdräågt och Sorg, samt En episod: ur konstnärslifvet. Fattigare än för närvarande har säkert den dramatiska litteraturen, så inom som utom landet, icke på länge varit. Att den inom landet lider af en viss torka, det är något som vi under tidernas lopp hunnit vänja oss vid, på samma gång som vi hunnit blifvit lika vana vid att lefva utaf öfversättningar från de tvenne stora verldsspråken, tyskan och franskan, och någon gång äfven från det tredje, engelskan. Men när dessa utlänlska hjelpkällor äfven sina, såsom de på den sednare tiden gjort, så återstår sannerligen icke mycket att göra, och en teaterföreståndares kall är under sådana omständigheter ingenting mindre än afundsvärdt. Så är det för närvarande: i Frankrike vinner demi-monderlitteraturen allt mera terräng, och hotar att uppsluka allt annat; i Tyskland ger den nyvaknade nationella rörelsen sig luft i mer och mindre bombastiskthistoriska skådespel; anlagda på attj prisa, och