Aftonbladet – 5 november 1860, sida 2

Nå väl, mamsell Smidt är ämnad till. hustru åt unga Aberney och......n Men ni sade mig för en tid sedan att...... professor Aberney sjelf uppfostrat henne åt sig ? Alldeles. Detta var endast en förmodar af mig, då det deremot är ett faktum att unga Aberney sedan barndomen varit fästad vid henne. iroligen blir det förlofning dem emella;: ::.an han återvänder till Stockholm., Lothards ögon gnistrade. Han samuar aöt krampaktigt händerna och yttrade med . impad röst: Är ni säker på hvad ni säger? Kan nibevisa sanningen deraf? ,Oändligt gerna., Doktorn framtog ur bröstfickan ett bref, det han med leende min öfverräckte Lothard, som snarare rycktegän tog det ur läkarens hand. Det varifrån socknens kyrkoherde, och af följande innehåll: Min värdaste bror! Så kärt det vore mig att i afton komma öfver till Kronobro och der taga ett parti bräde i brors sällskap, måsta jag likväl afstå derifrån, emedan jag lofvat min gamla vän Aberney att fara öfver till Ektorp och tala med fru Smidt. Aberney önskar se sin sor förenad med den vackra Skuldfrid. I fall modren är för partiet skulle förlofningen ske ju förr desto hellre. Jag är den enda besökande fru Smidt emottager och derföre har jag, som hjertligt håller af flickan, med största nöje åtagit mig uppdraget, emedan mitt läsbarn svårligen kan göra ett bättre parti än med unga Aberney. Har är en i allo galant och präktig gosse. Far bror något åt prestgården till, så glöm icke att titta in till brors redlige vän. Isak Arbanius.n Lothard förblef en lång stund alldeles orörlig. Han stirrade på brefvet, liksom han icke