Aftonbladet – 3 november 1860, sida 3

Ett historiografiskt misstag rättadt. Följande till Göteborgs Handelstidning insända meddelande anse vi oss böra återgifva: I Nytt Sockenbiblictek för år 1861, sednare halfåret, förekommer en berättelse om Birger Jarl af Jacob Ekelund, innehållande misstag, som af en mera kritisk f-rfattare blifvit vederlagda. Då Nytt Sockenbibliotek innehåller en väl vald samling af berättelser och biografier, ämnade till läsning för svenska folket, och såsom periodisk skrift ämnar att oafbrutet fortgå, är nödvändigt, att förläggaren låter sakkunniga personer granska de berättelser eller biografier, som i tidskriften skola inflyta, på det ej ve derlagda dikter alltjemt skola fortgå såsom historiska sanningar. Detta är så mycket nödvändigare, då det gäller någon af vårt fäderpeslands store män, vårt lands verkliga välgörare, hvilka vi älska att se såsom rena och upphöjda karakterer. Det vederlagda misstaget gäller det trolösa dådet vid Herrevadsbro, och vederläggaren är A. M. Strinnholm. Sedan Strinnholm i sin Srerges Historia i sammandräg pag. 399 fullständigt anfört den hittills trodda berättelsea såväl om den blodiga tilldragelsen vid Herrevadsbro, som förföljelsen och ränkorna mot Junker Carl, yttrar ban: Så lyda Rimkrönikans berättelser, och ehuru mycken tro man satt till dem, äro de ursprungligen i sig sjelfva ieke annat än hopspunna dikter af ett mot Birger fier dtligt partis. Längre ned, sedan författaren bevisat grundlösheten af Birger Jarls fiendtliga förhållande till Junker, Carl, yttrar han: Författaren till den del af St. Rimkrönikan, som omfattar tiden från Erik Eriksons till början af Magnus Eriksons regering, lefde under den sistnämnda och har utfört sitt arbete mellan åren 1320 och 1340, eller den tid då Magnus Erikson ännu var konung öfver tvenne riken; bans berättelser, synnerligen för def tid som innesluter tilldragelserna under Erik Erikson, Birger Jarl och hans söner Valdemar och Magnus Ladulås, hvila cn: dast och hufvudsakligast på hörsagor, och en sådan aker RT