Aftonbladet – 3 november 1860, sida 3

må nödgas, att antingen för I rjungarne kritiser skolboken, eller mot bättre vetande inprenta de som är orätt. —l-1t—g. kotten (Insändt.) Skogsmenniskornas språk. Uti Aftonbladet för den 19 Oktober förekomm under ofvanstående titel särdeles häftiga anklagelse mot en ntgifven öfversättniog af Hartigs Belehrun; öber die Bebandlung und Cultur des Waldes, til genmäle hvaraf öfversättaren utbeder sig rum i bla det för nedanstående andragande. Uti de klagopunkter, som den stränge aktorn infö allmänhetens domstol framkastar mot originalet forstliga värde, anser sig öfversättaren frikallad frå: vidare svaromål, än för det val han gjort. Hartig allmänt värderade författareskap inom Tyskland, han utgifna skogsläroböckers antagande vid den forstlige undervisningen i åtskilliga tyska stater och i Dan mark, samt de förnyade utgifna upplagorna af han skrifter torde rättfärdiga detta val samt uppväg: mer än tillfyllest det alldeles förhastade kassations utslag som recensenten i sin ifver afkunnat. Attre censenten, utomdess, är helt inkompetent att fälls utslag öfver ett forstvetenskapligt arbete, blottar har sjelf, då han, med anledving af vår urgamla löf hackning i björkbeväxta ängar och hagar, ställe: denna i förblandning med det i Hartigs lärobok af handlade rationella toppningsoch qvistnings-skogs bruket, hvilket efter reglorna bedrifves endast met sådana trädslag, som ega naturlig fallenhet att efte en ågången toppningseller afqvistningsbehandling åter rikligen utslå nya skott; till hvika trädslag doch björken alls ieke hörer. För resten borde det skäli gen icke undgått en recensents uppmärksamhet, at det icke är våra gamla — i utlandet såsom råa och föråldrade missbruk noterade — skogsbehandlingsva nor, löfhackning, näfvertägt, katning, blädning,svedjan. dem. fl., som Hartig afbandlar och vill utlära, utan ä hans ämne ett rationelt, på vetenskapliga grunder byggdt skogsbruk, tillhörande en högre civilisations grad. . En allmännare bekantskap inom Sverge med detta rationella skogsbruk har utgjort ändamålet med den ifrågavarande öfversättniogen af Hartigs bok Då en skyldig tfohet mot sanningen alltid fordrar vid en öfversättning, att oförryckt och utan ändrin. gar återgifra författarens ord och mening, har den af recensenten anmärkta acasian, äfven om den ej trifves öfverallt i Sverge, lika litet kunnat ur arbetet uteslutas vid dess anvisning för slagskogsbruket, som björken kunnat der insättas vid afbandlingen om toppningsoch qvistningsbruket, utan att begå brott mot sanningen. Det tillhör här alltid bokens läsare att ibland de angifna och försökta skogsbehandlingssätten utvälja det, som han kan finna fördelaktigast Så vidt om originalet. c Den preliminära tillvitelsen för barbarism och pekoralism, som den tfrige granskaren lägger öfversättningen till last, må det tillåtas öfversättaren bemöta med den anmärkning, att dessa beståndsdelar, om de någon gång finnas, kunna hafva antingen en objektiv härledning, från sjeliva öfversättningen, eller ock en subjektiv från granskarens uppfattning. En vederbörlig grannlagenhet bjuder här både öfversättaren och grannskaren, bådajsåsom jäfviga i frågan, att hänskjuta dess afgörande till ett opartiskt publicum. Tegnörs citerade ord: Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, äro visserligen en sanning, men en lika ofelbar sanning år det ock, att det skeft uppfattade blir det skeft bedömda. — Villigt vill öfversättaren erkänna, att flera vid alldagliga bruket i tal och skrift hittills obegagnade ord blifvit vid öfversättningen använda, men detta har dock ingen gång sträckt sig utöfver ett afgjordt behof, för att riktigt kunna återgifva originalets skogsvetenskapliga form. TT. ex.: Detanmärkta ordet benyttjelse, öfversättning af tyska ordet Benutzung och begagnadt efter det använda svenska ordet benyttja, innefattar olika begrepp med och kan således icke ersättas af orden afverkning, skörd, begagnande, bruk, användning, utan har i forstspråket sin egen betydelse och afdelas der uti hufvudbenyttjelser och bibenyttjelser, hvilka omfatta tillgodogörande af särskilda slag bland skogens produkter; emedan ståndskogens årliga tillväxtmassa är till storleken föränderlig och olika under skogens särskilda åldersperioder, ökande sig under ungdomen, jemnstående under medelåldern samt minskande sig under ålderdomen, har forstspråket upptagit orden: årstillväxtmassesattsens stigning, kulmination och fall; då denna årstillväxtsatts beräknas öfverhufvud, genom medeltalet för flera olika åldersoch växtperio der, kallas den uti tyska forstspråket för durchschitt ig, hvilken benämning icke utan en lång och störande omskrifning, kan i svenskan återgifvas, hvadan man vid öfrersättningen bibehållit det lätt förstådda ordet durchsnittlig, hvilket lättare uttrycker meninsen än den tunga omskrifningen; det tyska ordet Standartsverhältnissen betecknar ekogsjordens förhål anden och beskaffenhet i afseende å klimatet, jordnånen och läget i förbindelse med hvarandra, och san således icke utan omskrifning på svenska återsifvas, såvida man ej öfversätter det med ett nytt nn lätt begripligt ord, ståndartsförhållanden; beämningen af manbarhet hos träd, som hunnit det tvecklingsstadium, att de bära groniogsdugliga frön, ar för mer än 30 år sedan blifrit af framl. hofigmästaren af Ström ur tyska forstlitteraturen öferförd till den svenska; för de tyska forstvetenkapliga benämningarne af vollholzig, abholzig, hvilka egagnas om stammar, som i en högre eller ringare rad ega en utböjd, paraboloidick form och derigeom till massinnehållet mer eller mindre öfverstiga en med trädet till höjd oeh diameter lika konens ymdinnebhåll, finnas icke några Sldre svenska ord, vadan man vid öfversättningen blifvit nödgad att öka och använda benämningarne växtfyllig och afsllande till stamformen. Dessa exempel torde tillickligen visa nödvändigheten att vid öfversättninen använda de öfverklagade ordbildningarne, hvaan man ej vill trötta med flera. Härvid har öfver. ittaren utomdess icke saknat behörig auktoritet uti kogsinstilutets sednare lärokorser, hvari samma rminologi förekommer; och bör väl denna auktorit ega högre vitsord vid forstraannaspråkets bestäm. ande, ån den i skogslitteraturen mera pberandrade censenten. Ett nedslående bevis på vår underordide skogsvctenskapliga ståndpunkt lemnar, emelrtid, här i de omständigheten, att ett, afva vi suttit så många gånger såsom barn, imtalande förtroligt. Jag tycker just att den latsen är egnad för att stämma mig mindre gynsamt för hvad jag har att säga.