Aftonbladet – 3 november 1860, sida 2

derna af detta faktum och uropeiska makteraa med al aga till hvarandra. fullföljer Times, — äro således fullg fullkomligt enliga med alla folkrättens grundsatser, blott han äfven kan komma i besitt3; derpå inkonstitutionella ögon. Vi anse det vara enahanda förhållande som med hundradetals andra tyranner, hvilka förjagats, och lagliga furstar, som genom val blifvit utsedde att efterträda dem. Men Victor Emanuel kan ej vänta sig att samma åsigter om saken skola : göra sig gällande i Warschau. Hvad Gud äri himlen, är tsaren på jorden, är den ortodoxa troslära, som bibringas den ryska bon-j den; och den angenäma läran upprepas utan : tvifvel med sjelfbehag af furstliga läppar, så särdeles märkliga betraktelser rörande följ-; ställning de! ning af sitt rike. Så förefaller det för våra! väl tyska som tartariska. Hvad som i Lon-: don och Paris utgör. en källa till glädje och lyckönskningar skall väcka oro i Warschaul och göra de officiella ansigtena i Petersburg, Wien och Berlin betydligt lå ga. Ryssland ligger långt bort och är mycket sysselsatt och ej alldeles så säkert att få sin vilja fram utom sina egna gränser; i annat fall skulle det konseqvent med ens förqväfva hvarje sådan obehaglig nyhet i den kedja af händelser, som syftar att antasta monarkens höga rätt att regera illa. Preussen, med allt sitt sken af konstitutionel frihet, skulle tillintetgöra den lika obevekligt som den skulle hindra hvilken tidning som helst att tala sanniag eller undertrycka en olycklig resandes på Rhen anspråk att protestera mot den stortkräflande råhet, som efterträdt den mera gentlemanlika röfvareandan hos dessa stränders fordna innehafvare). Men Preussen fruktar att Frank-. rike skulle komma såsom en civilisationens missionär till dessa trakter, om det skulle begå någon handling emot dess hemliga önskningar. Österrike — men man vet hvad min Österrike skulle göra, om det vågade. Dessa tre potentater ha sammankommit för att uppelda hvarandras nit, för att under; blåsa den gemensamma vreden och hålla den varm, men ej för att göra någonting. Det är för närvarande blott en despotism-konventikel, dit hvarje syndare kan begifve sig, för ratt blifva omvänd. Lord John Russell tyckes vara i en gynnsam sinnesstämning, och Preussen kan om honom hysa de bästa förhoppningar; men vi ha ej hört talas om några flera, som blifvit omvända. Denna konventikel gör för närvarande ej anspråk på en stadgad kyrkas auktoritet, och. kejsaren af Ryssland har förklarat till fransmännens kejsare, att man ej bar för afsigt att exkommunicera honom från de krönta hufvudenas gemenskap. Man kastar dock från Norden mulna blickar på friheten, och isynnerhet på Italien. Man gör för närvarande endast sura miner åt Victor Emanuel och hans nya förvärf. Om Ryssland med höflig brådska sökt lugna Frankrike, så bar Österrike icke varit mindre uttrycksfullt i sina förklaringar, att det ej menar någonting farligt. Efter en ganska händelsediger mellantid ha Frankrike och Österrike i sjelfva verket återtacit sina ursprungliga positioner. Till och med de yngsta bland våra läsare ha ej svårt att erinra sig den tid då Österrike förklarade Frankrike, att det ej hade ringaste afsigt att gifva första hugget mot Sardinien, men att Sardinien handlade på ett så förolämpande sätt, att etc. ete. Vidare skall man äfven erinra sig, att Österrike i ett ögonblick af uppbrusning gick öfver Ticino, samt att Frankrike kastade sig på det, hvarpå allt hvad som nu pågår följde af sig sjelft.. Men likasom det österländska ordspråket säger: En struts skall alltid förbli en struts., så säga vi: xÖsterrike skall alltid förbli Österrike,. Österrike håller nu på med samma förberedelser och afger följaktligen samma förklaringar. Det förklarar, att det skall respektera den nya engelsk-franska kättarläran om I nonintervention, hvilken förorsakar Pio Nono. sådana paroxysmer af äckel, och det hopar sina trupper vid Po, bygger en ångflotta på Guardasjön och gör Verona ointagligt. Emellertid höjer Victor Emanuel sitt träcka hufvud såsom konung af Italien, och Garibaldi talar till sina kamrater i profetiska ord om framtida fälttåg i Venetien och Ungern. Skola väl dessa starka fästningar och deras väldiga skaror af väpnade män, och skola dessa väl inexcercerade sqvadroner, hvilkas hästar dricka Pos vatten, lugnt se på, medan Garibaldi eller Tirr uppställer sma härar i slagordning vid gränsen? Det liknar ganska mycket den fordna positionen. En vacker dag skall den unge kejsaren åter förlora tålamodet, fyrkantens portar skola öppna sig, och Österrike skall omöjligen kunna motstå frestelsen att uppsluka sitt lätt tagna, fräcka byte. Hvad skall derefter ske? Hr Grandguillot säger oss temligen tydligt följden, då han, på franske kejsarens vägnar, förklarar att denna vigtiga person är fullt öfvertygad, att en rent defensiv ställniag är det uppförande Österrike beslutit iakttaga, och hvarifrån det ej ämnar afvina?. Om Österrike rör på sig, är det förloradt. Huruvida det är räddadt, om det förhåller sig stilla, våga vi ej afgöra. Napoleon må ha eller icke ba beslutat för alla händelser krossa det, och han må hysa eller icke hysa hemliga sympatier för besynnerliga saker rörande Ungern, som undfallit Garibaldis läppar och öppet diskuteras på San Angelos bergshöjder; men så :) Detta sidohugg mot Preussen har afseende på den godtyckliga behandling som några engelska resande i Rhentrakten varit underkastade, de föga opartiska förhandlingarne derom inför preussiska domstolar, de förnärmande yttranden som derunderaf offentliga embetsmän blifvit fällda mot engelsmännen i allmänhet, förbudet för tidningarne att återgifva de engelska protesterna häremot, och slutligen det ogrannlaga sätt hvarpå drottning Victorias ecen jakt blifvit anhållen i Köln och hen