Aftonbladet – 31 oktober 1860, sida 1

RASISMEN Ta STOCEHOLM den 31 Okt. Riksdagen har blifvit afslutad med all den gammalmodiga pomp och ståt, som står temligen väl tillsammans med vår representations sammansättning och beskaffenhet, om den ock tager sig mäkta besynnerlig ut i förhållande till den nuvarande tidens uppfattning och ferdringar.. Om det börer till vanligheten vid våra riksdagar, att de äro rika på ord, att der talas oändligt mycket, isynnerhet i förhållande till ;resultaterna, så kan man dock i sanning säga, att i detta bänseende ändan kröner vorket och att de många tal, till största delen uppfyllda af sjelfberöm öfver allt det goda och förträffliga, som blifvit uträttadt, öfverträffa allt hvad man i alla andra länder bar eller någonsin haft tillfälle att se af betydelselösa parlamentariska formaliteter. Det vill verkligen synas, som om man saklöst kunde öfverlemna åt samtidens och efterverldens urskilning att bedöma en riksdags karakter och resultater, utan att i sådan grad anlita alla deh officiellå vältalighetens resurser, för att sjelfva och på förhand lofprisa dem, Bland de många talen är det naturligt, att upptmärksamheten i främsta rummet vänder sig till det s. k. throntalet; medelst hvilket kohungen å rikssalen hemförlofvar ständernas Vill man efter detta tal något döma om åsigter och utsigter inom regeringen för det närvatande, hvartill man kan ba full anledning, då! throatalet utgör ett den konstitutionelle konungens uttalande i afseende på riksdagens resultater, så faller det genast i ögonen, att detta throntal är mer än vanligt intetsägande och färglöst och sålunda ganska mycket harmönieramde med der i politiskt hänsende färglösa. karskter, som man kan spåra hös den nätvarande regeringen, hvars aristokratiskt kohservativa tendenser, representerade i de personer, som utgöra dess ledare, endast vid ett och annat tillfälle, såsom i vaälordningsfrågan, uttalat sig mera positivt, men i allmänhet mera visat sig genom hvad den uraktlåtit att göra, på!samma sätt som det nu hållna: throntalet får sin egentliga. politiska färg genom hvad sota i. detsamma icke finnes. vidrördt. I trontalet finner : man visserligen kommunalfrågan, den i politiskt och socialt hänseende vigtigaste bland alla dem, som vid riksdagen blifvit: afejorda och bragta till ett slutresultat, i förbigående omnämnd; men detta sker på ett sätt, som icke är. egnadt att aflägsna alla farhågor i afseende på regeringens ställning till denna sak. Der uttalas nemligen tillfredsställelse endast öfver den granskning somm ständerna egnat åt förslagen, icke öfver det resultat, som framgått ur denna granskning, och då der lofvas att regeringen skall egha en noggrann omsorg? åt frågans ändamålsenliga lösning, så gäller detta löfte en-: dast lagarne rörande menighetsstyrelser i städerna och på landet;-om landstingsinstitutionen;, den vigtigaste och mest maktpåliggande och den, uti uch genom hvilken man företrädesvis kunde vänta sig, att en kraftig allmänanda skulle göra sig gällande, nämhes icke kett ord. Det enda af någon egentlig betydelse, som för öfrigt förekommer i trontalet, är dettemlign starkt accentuerade klagomålet deröfver alt ständerna vägrat de begärda anslagen till Stockholms befästande, hvilka ständerna, i enlighet med den allmänna meningen i landet, ansett icke vara af behofvet. påkallade, men hvilka regeringsmakten nu förklarar vara oundgängligen nödvändiga?. Det märkligaste och mest karakteriserande förtrontalet är: att representationsfrågan . der icke finnes omnämnd med ett enda: ord. Det är nu öfver sexton . år sedlan en: konungens förste minister förklarade, att denna fråga icke kan falla. Det lärer väl icke heller vara regeringen obekant, att denna fråga utgör natiorjens lifsfråga, att så länge denicke erhållit en lösning, måste vårt samhälle röna-ett förlamande infiytande och vår nationalkraft i väsentlig mån paralyseras genom känslan deraf, att ivi befinna :oss på ett öfvergångsstadium, som icke kan fortfara, samt genom den spänning och det split, som de närvarande förhållandena istadkomma. Vid riksdagens början uttalade bondeståndet inför tronen de åsigter, som göra sig gällande inom nationen, att en -representationsförändring i sånning är oundgängligen nölvändig?. Båda de folkvalda stånden ha movriksdagens slut! till K. M:t aflåtit skrifvelser, i hvilka de framhålla nödvändigheten deraf att regeringen uppriktigt tager ett initiativ i denna vigtiva sak, som eljest svårligen kan på fredlig väg lösas, Under sådana förhållanden är den fullkomliga tystnad trontalet iakttager röranle denna stora nationalingelägenhet ganska vältalig. Men detta bör på intet sätt innebära nåzonting afskräckande i afseende på den stora reformrörelse, som just nu synes skola uppstå öfver bela landet; och hvilken bör bli så