Aftonbladet – 31 oktober 1860, sida 1

för att göra henne till sitt offer. Bah! Dylika betänkligheter hyser en ryss ej längre än tjugofyra timmar; men den här gången torde hans önskningar möta ett bäftigt motstånd; och om jag rätt förstår att sköta mina kort, skall hans passion endast förleda honom till den ena dåliga bandlingen efter den andra, och sedan, — sedan, — nå, nå, du stolte, öfvermodige Canitz, sedan torde du allt en dag få gälda mig hvad din slägt brutit. Under det hatet spelade diktator i doktorns inre, förde en alldeles motsatt känsla ordet i Lothards bröst. Innestuten isitt kabinett, öppnade ban hastigt boken och tog derutur brefvet. Han betraktade det lilla hopvikna papperet, som således innehöll ord, hvilka skulle ega förmågan att rätt bittert såra eller högt glädja egaren af millioner. Så obetydligt till sitt yttra, skulle det förmå göra honom ett ondt, som icke hans guld kunde köpa honom fri ifrån, eller ock skänka honom en glädje, den han derför icke kunde förskaffa sig. Hvilken obegriplig gåta är icke lifvet! Den menniska,.som eger allt af öfverflöd och materiel lycka, är som oftast fattig på verklig sällhet, Setlan Lothatd en lång stund betraktat biljetten, biöt ban den. Med en ärgslig otålighet ögnade han igenom de få raderna. Huru ofantligt litet och ändå buru mycket innehöllo de ej! Häftig och liflig i sitt inre, vexlade intrycken hastigt. ehuru hats ryska uppfostran gjorde honom sluten till det yttre. Vanan, att tillbakahålla hvarje obetänksamt utbrott. hade vit bans andra natur, så att Loibard sällan it sig: dessa stormande utbrott af vrede eller glädje, som eljest varit öfverensstämmande med hans: karakter och utmärkte?! ling. Om middagen var han särdeles animerad och skämtade med sina bordskamrater, de båda unga ryssarna och doktorn. Den sednares glatta och leende fysiognomierböll en lindrig skugga, då blicken föll på Lothards vackra, af glädje strålande ansigte.j : (Forts.) TEROM SÄSOTA yng