Aftonbladet – 31 oktober 1860, sida 1

öfvertyga sig att pennan gick bra, nedskre! bon dessa rader: , Man kan -hålla mycket, mycket af sin lärare, men derföre icke behöfva gifta sig med honom. Professor Aberney vill alldeles icke bafva ett okunnigt barn till bustru. Jag skulle blifva mycket ledsen, -om ni gjorde visit på Ektorp. Min mor tager aldrig emot någon frävaling. Lef väl, och haf tack för allt ert deltagande. Skuldfrid läste igenom sitt svar ett dussin gånger, innan det sammanveks, satte igen den Illa biljetten med ett munlack och skref utanpå: Monsieur Lothard, hvarefter den lades in i Don Carlos,. Den eftermiddagen kom icke Aberney. Han hade skrifvit några ord till Skuldfrid, att han på ett par dagar rest till Abo. Om inorgonen, när doktorn besökte Skuldfrid, var hon ofantligt förlägen, och då hon vid afskedet räckte honom boken, kunde hon icke se: upp. Han tog den utan att en muskel i hans-ansigte förändrades, ellervett:ord yttrades af förundran öfver att den så hastigt blifvit genomläst. När Wagners åkdon stannade på Kronobro gård utanför doktorns flygel, möttes han der af Canitz betjent, som bad honom genast stiga upp till baronen, hvilköt han äfven gjorde. Vid sitt inträde i salongen ropade Constantin eller Lothard, såsom vi hädanefter vilja kalla vår hjelte emot honom: Har ni boken tillbaka? Ja. Doktorn gjorde en artig bugning och lemnade bonom den. Lothard snarare ryckte än tog den ur doktorns hand med de orden: Ni äter väl middag med oss I dag. Jag bkall hafva den äran. Huruvida Lotbard hörde svaret eller ej, är ovisst; ty ban hade redan lemnat rummet. Min uppfattning var således fullkomligt riktig., tänkte doktorn. Redan vid första sammanträffandet med den unga flickan blef han förälskad, ehuru han då ryggade tillbaka