Aftonbladet – 30 oktober 1860, sida 3

nledniog häraf h palm, egaren oåtspord, från dennes på egendomen befintliga förråder afhemtat dylikt, för hvilket tillgrepp Engström instämt Söderpalm till Tveta härads ting i Ingaryd. Söderpalm hade derefter sport, att Engström för flera personer baktalat S. och kallat honom rackare, bof, skurk och kanalje m. m. samt yttrat, att S. till följd at dåligt uppförande nödgats taga afsked från Dalregementet. S. hade ansett dessa benämningar och yttranden gå å heder och ära, hvarföre han till krigsrätt instämt E , hvilken väl tagit afsked, men dock ännu lärer såsom underlöjtnant qvarstå i armån, Till följd häraf sammanträdde härstädes den 24 dennes en krigsrätt för att ransaka öfver detta ärende. Tillstädesvarande voro så väl käranden som sva randen. 4 Såsom vittnen voro inkallade: Öfverstelöjtnant H. Key, major Munthe, borgmästare Seipel, fältkamrer Dahlström, kaptenerna baron Gedda, Broberg och Cervin, löjtnant Åberg, patron G. Westberg på Rosendala, inspektor Svanberg på Lyckås, fogdetjena: ren Lind i Eskemålen m. fl., af hvilka alla här nämnda voro tillstädes. Följande af dessa vittnen yttrade bufvudsakligen: Kapten Broberg hade i flera personers närvaro hört E. åtskilliga gånger tala om S. och beklaga sig öfver honom samt benämna honom skurk, rackare, fähund och dylikt samt yttrat, det S. ur E:s spanmålsmagasin, till, hvilket S. eller kusken haft nyckeln, tagit mer spanmål än han haft rättighet till, för hvilket E. sagt sig skola lagföra arrendatorn den stjufstryken. . Äfven hade E. yttrat, det S. till följd af dåligt uppförande nödgats taga afsked från Dalregementet, likasom att S. af alla skurkar E. kände var ner 2 eller 3. Efter detta vittnesmåls afhörande yttrade Söderpalm, det han just på E:s råd och för att bättre få egna sig åt Strömsholms skötande tagit afsked, och i afseende på sitt uppförande inom regementet anförde han flera af sina f. d. förmän, till hvilka hvar och en kunde vända sig för att få upplysningar. Inspektor Svanberg hade hört E. kalla S. i dennes frånvaro kanalje och skurk samt yttrat, det S. för sämre uppförande nödgats taga afsked från Dalregementet. Fogdetjenaren Nils Lind hade haft i uppdrag att af S. för E:s räkning uppbära penningar för tomma bränvinskärl; men S. hade svarat, att han icke ville betala några kärl, emedan han ej ännu visste huru många han kunde behöfva. -E. hade ofta beklagat sig öfver S., talat om honom med skymford och sagt att S. för dåligt uppförande nödgats taga afsked 0. 8. V. T. f. borgmästaren Seipel bekräftade likaledes, att hr E. haft förklenliga yttranden om käranden, och tillade särskildt på erinran af svaranden, det bemälde uttryck voro fällda mellan fyra ögon, att de alls icke voro yttrade under tysthetsförbehåll, hvadan hr Seipel ej heller ansett sig pligtig att förhemliga dem. Af de öfriga vittnena ansågo några sig ej böra uppgifva allt hvad E. i förtroende och mellan fyra ögon sagt till dem om S. Utom löjtnant Åberg, som sade sig ej hafva något att i saken meddela, öfverensstämde dock alla i att E. beklagat sig öfver S. och varit högst missnöjd med honom, samt att detta missnöje gifvit sig luft i mindre valda ordalag. Utslag i målet skulle afkunnas förl. torsdagsafton. Helsingborg den 22 Okt. Lifstidsfången Wilhelm Andersson har enligt ingången underrättelse rymt från straff-fängelset i Malmö. Han uppgifves vara 31 år gammal, 6 fot I tum lång samt har bruna ögon och hår. Han är född i Gammaltorps socken af Blekinge län och känd såsom en för allmänna säkerheten högst vådlig person. Landskrona. I lördags afton kl. ungefär 8 tillkännagåfvo 3:ne skott från fästningen att någon rymning inträffat. En fånge saknades, som!länge varit ansedd: för en af de pålitligaste, men nyligen fått afslag på sin nådeansökan om befrielse. Man misstänkte i törjan att han vådligen omkommit, men man har sednare funnit en del af hans begagnade fångdrägt. Det Wedinska målet. Söderhamn d. 26 Okt. Målet mot häktade guldsmeden rådman Wedin angående förfalskningsbrott förekom ånyo förliden onsdag inför härvarande råd. husrätt, och ransakningen afhördes af en talrik samling åhörare. Sedan protokollet från förra ran sakningen blifvit uppläst, föredrogs öfverdirektörsembetets för myntoch kontrollverket skrifvelse med anledning af de vid förra rättegångstillfället inlemnade och till öfverdirektörsembetet insända 9 stycken guldringar, ett par skjortknappar af silfver och en urhake af guld, hvilka blifvit profvade och deraf en ring befunnits vara öfverhaltig, en del fullt lagliga och en del underhaltiga, hvarförutom årsbokstafven saknades på nästan allesammans och kontrollstämpel på en del, då de deremot hade två stadsmärken ; mot skjortknapparne, som voro fullödiga, fann kontrollverket intet att anmärka, emedan; kontrollering af dylika småsaker ej behöfdes. Urhaken var fem grän underlödig, hvarföre kontrollverket yrkade ansvar å Wedin såväl derför som för de underlödiga ringarne De till vittnen inkallade guldsmeden Färnqvist från Sundsvall samt guldsmedsgesällen Flodman från BN: näs påropades och voro närvarande. Som angifvaren eller åklagaren icke uppgåfvo något bestämdt till fälledå kontrollering skett, hvarom de skuWle vittna, höll rätten p5 att afslå deras hörande; åklagaren yrkade likväl att få dem hörda, då så mycket förekommit mot Welin eljest, för att få utrönt hvad de kunde hafva sig bekant från sin arbetstid hos honom. Efter öfverläggning bifölls detta, ehuru vilkorligt, och de fingo aflägga vittneseden, sedan den tilltalade förklarat sig ej hafva något jäf emot dem. Hr Färoqvist, som lärt hos Wedin, påminde sig med säkerhet en gång hafva åsett en kontrollering, som försiggått på det förr beskrifna viset; men kunde ej uppgifva tiden då det skett; omkring 20 eller 22 år sedan skulle det dock vara, hvraf man serattdetaobla handtverket bedrifvits i alla tider på Wedins verkstad. Guldsmedsgesällen Flodman visste intet att meddela, men hade genom andra. hört att W. tog endast istämpladt arbete med sig till Gefle marknad, hveremot ostämpladt sålts -här hemma. Derefter hördes egarne till de sednast inlemnade och undersökta guldpjeserna, hvarvid en del af dem förklarade sig nöjda att återtaga dem sådana de voro, utan vidare ersättning, en del ville -hafva andra eller ock ersättning... Bagaren Nordshl, bvars ring var 1 grän un derlödig, återtog sin gerna, emedan han betraktade den såsom en klenod, hvilken för öfrigt är prydd med tvänne stadsmärken, det ena tjenande till kontrollstämpel.. Wedin, som ansåg sig — troligen under hela sin guldsmedstid — varit utsatt för dåligs arbetare, hvilka vållat honom detta trassel, förklarade sig gerna vilja återtaga alla underlödiga arbe: ten som bevisades vara gjorda hos honom; ville eljest skylla allt på Hedqvist, isynnerhet hvad urhaken beträffade; han hade aldrig med sin vilja bedragit någon menniska, och det var till hufvudsaklig delhans lättrogenbet mot arbetarne, som kanska skulle komma honom på fall. Erhellertid ville han ej vidgå att alla företedda arbeten med hans namnstämpel vore af honom gjorda, ty det vore möjligt att hans arbetare gjort för egen räkning och slagit dit stämpeln, och han uppgaf att det kunde vara möjligt att Lundgren sjelt gjort dep af honom omvittnade ringen. Flera ringar och en bröstnål företeddes af åklagaren, som h. de full an: ledning att tro det de vore en, del falskt stämplade och en del underhaltiga, hvarföre han begärde att de skulle få afgå till Kontrollverket för att profvas likaså begärde han att hos kontrollverköt skulle gör ras förfrågan angående de falska stämplarne å förr inlemnade pjeser, hvarom något i den sednaste skrifvelsen icke förekommit. Då åklagaren efter förra ransakningens slut följt med W. bem för att taga reda på uven då omnämnda saxen, hade han kommit så långt efter, att W. -bunnit förr inom dörren, hvar