Aftonbladet – 30 oktober 1860, sida 3

ut afhörda vittnen jäfviga, och om de ej af rätten förklarades det ansåg att hvärderas berättelse innehöll endast halft bevis om hvarje sak, begärde att blifva frigifven; han utvecklade dessa skäl i ett längre föredrag samt yrkade dessutom att angifvaren Svanbäck och vittnet Hedqvist, såsom de der syntes velat skada honom, måtte genast inmanas i häkte, men i händelse rätten ej bifölle hans frigifvande, begärde han att under bevakning få gå hem och se efter samt ordna om sina arbetare med byggnader ge.; hvilket allt bestreds af åklagaren, det sednare på grund af den erfarenhet, som saxhistorien lemvade. Angifvaren ansåg, att, som W. förfärdigat underlödiga arbeten flera år, detta måtte anses säsom till och med flera än tre förbrytelser och yrkade med anledning deraf, att han skulle mista sina rättigheter; ordföranden tillfrågade honom om han ville påstå att W. vore flera gånger tilltalad för dylikt brott, men då sådant ej kunde bevisas, begärde angifvaren att förfrågan härom borde ske hos kontrollverket. Efter öfverläggning afkunnade rätten det beslut, att som det befanns nödigt att begära kontrollverkets yttrande angående stämplarna å de sednast undersökta ringarna äfvensom för de nya persedlarnas undersökning, uppsköts målet till den 3 November, då det åligger åklagaren och angifvafen att förebringa all sin bevisning; något skäl att sätta den tilitalade på fri fot, fann rätten ej hafva förekommit och ej heller att låta häkta Hedqvist och Svanbäck. Den anklagade skulle få åtfölja åklagaren och två polisbetjenter till hans hem, för ati taga reda på den ifrågavarande stämplade saxen, då äfven den tilltalade skulle få ordna om sina arbetares göromål, om polisen dertill lemnade tillfälle. (Hels.)