Aftonbladet – 30 oktober 1860, sida 2

LITTERATUR. Vietor Hugos verldslegend. (Forts. fr.n:r 253.) På andra ställen skapar Victor Hugo sjelf ballader, i det han låter en bild ur sagan eller historien afspeglas uti fantasiens camera optica. Såsom ett profstycke härpå kan man anföra Lejonkulan, hvilket stycke förer oss tillbaka till den bibliska perioden. Det förtjenar en fullständig analys med afseende på 1) exposition, 2) skådeplats, 3) staffage, 4) handling och 5) slut. 1. isejonen i kulan saknade föda. Fångna, röto de efter den fria naturen, som drar försorg om djuret i de dunkla hålornas djup. Lejonen hade icke ätit något på tre dagar. De beklagade sig öfver menniskan, och uppfyllda af dof vrede, skådade de genom jernstängerna och kedjornas stängsel in i solnedgångens blodiga rodnad., 2. Djup var kulan, och till gömställe. på sin flykt hade en gång Og och hans jättesöner byggt den; dessa jordens barn bade urhålkat detta kolossala palats åt sig i den