Aftonbladet – 30 oktober 1860, sida 2

Nedanstående poem meddelas: af Dagot Allehanda, under antydan att det har ns Oscar till författare: Vid Utmeland den 29 September 1860. Purpurfärgad morgonstrimma Tränger genom höstlig dimma, Solen stiger, töcknet flyr. Fjellens kammar stå i lågor, Skönt förgyllas Siljans vågor, Klar, Septemberdagen gryr. Kyrkans högtids-klockor ringa; Deras skära toner klinga Med en samklang ljuf och ren. Folket sig tillsamman skockar, Idel helgdagsklädda flockar, Vackra qvinnor, stolte män Och gif akt! Nu trummor röras, Krigsmusikens festljud höras Från den gamla Mora-strand. Ärorika fanor sänkas, Händer varmt till andakt länkas, Tusen hjertan stå i brand! Hvadan kommer denna tjusning, Denna sällsamt glada ljusning, Som i hvarje blick är röjd? Hvadan detta sorl bland hopen, Styckeskotten, hurraropen Stigande mot himmelshöjd? Främling! Kän det ädla bjerta, Som i både fröjd och smärta Klappar högt hos detta folk! Denna dag är trofasthetens Kärlekens och tacksamhetens Fria, oförställda tolk. Dyster natt vår nord betäckte; Våldet jernhård spira sträckte Öfver den, och folket skalf. Sverges bästa blod var gjutet; Sverges sista hopp var slutet Här i ringa, källar-hvalf. Men i natten stjernan tändes; Af en mild försyn oss sändes Räddniog ur en qvinnas hand! Pröfvad trohet steg ur bålet, Återlifvadtmod drog stålet Brutet låg det ok oss band. Och till välstånd, makt och ära (Våra häfder så ju lära) Frigjordt Sverge lyftadt blef; Snart dess rykte flög kring jorden, Det som drottning satt i Norden Och för verlden lagar skref. .. Efter trenne seklers skiften, Än i dag kring Wasagriften Håller bjeltestammen vakt. Den med lag vill landet bygga, Den ej vill och skall ej rygga Fegt för öfvervåldets makt. Veklingen från Söderns länder Vid de yppigt klädda stränder Gerna skryta må af Sitt, Ömsom slafva, ömsom rasa —; Pris ske Gud och Gustaf Wasa Tryggt står Svears land — och fritt!