Aftonbladet – 30 oktober 1860, sida 1

Sommarnatten var så långt framskriden, att man på Kronobro i den stora salongen tändt ljusen. Det rikt upplysta rummet var folktomt, med undantag af doktor Wagner, som helt makligt sträckt ut sig i en af fåtöljerna, rökande sin pipa och läsande i en bok. Ute på balkongen stod Constantin lutad öfver barrigren. Han blickade ut i den halfdunkla sommarnatten, likkom han hade hoppats att dess: milda och smekande vindar skulle förmå skingra det upproriska i hans inre, eller svalka det brännheta blodet. Slutligen, när han sålunda länge stått orörlig, gick han in i salongen. Vid ljudet af bans steg såg doktorn upp ifrin sin bok, men återtog strax igen läsningen. Constantin gjorde ett slag upp och ned i rummet, hvarefter han yttrade: Vet ni, doktor, hvilka de personer äro, som besöka Ektorp ? Allt sedan doktorns första besök hos Skuldfrid hade Constantin icke talat om invånarne på enkans gård. Wagner underrättade honom, hvarje gång han kom derifrån, huru Skuldfrid befann sig, och bifogade äfven ett och annat ord om hennes älskvärdhet och ovan-. liga själsgåfvor. Constantin afbörde detta utan att afbryta eller uppmuntra honom. Då kan slutat, började vanligtvis den unge mannen tala om anJtra saker. Brefven till Skuldfrid sände han ned till doktorn, innan denne afreste. Det syntes tydligt att Constantin med flit undvek att tala om benne; också förvånade det Wagner att han nw så der direkt framkom med en fråga, hvilken hade afseende på henne. Wagner svarade genast, utan att lägga bort boken och liksom det handlat om den likgiltigaste sak i verlden: