Aftonbladet – 30 oktober 1860, sida 1

NyYOdvL faCGA IOT In SLU (20 bokSstätvers utrymme). SINE NASN RR STOCEHOLWM den 30 Okt. Riksdagens afslutande. Riksdagen har i dag på öfligt sätt, med gudstjenst i Storkyrkan och stort plenum plenorum på rikssalen, blifvit afslutad. Klockan omkring Kalf. 11 begåfvo sig de särskildts stånden i procession från sina samlingssalar till Storkyrkan, der de som erhållit inträdeskort förut infunnit sig. Strax efter 11 anlände konungen och prins Oscar, åtföljda af sin uppvaktning, hvarpå gudstjensten tog sin början. För altaret officerade prosten Kullman i Södertelje samt hofpredikanten Moren. Predikan hölls af biskopen i Wisby dr. Anjou, som till ingångsspråk. valt 2:dra Mosebokens 34:de kap. 9:de vers, så lydande: Hafver jag, Herre, funnit nåd för Dina ögon, så gånge Herren med oss., Den, såsom predikanten uttryckte sig, i nåder föreskrifna heliga text var Davy. Ps. 90 v. 17:. Herren vår Gud vare oss blid och främje våra händers verk med 088; ja, våra händers verk främje han. Ämnet blet Bönens förmåga att främja våra;händersjverkn, och ledde sig predikanten under dess behands ling till en erinran om huru förgängelsen fräter få allting, äfven menskliga lsgar och institutioner.n Efter gudstjenstens slut, kl. omkring half 1, återvände de kungliga personerna: till :slottet, i! vagnar, såsom. de kommit. Ständerna uppgingo dit i procession::de tre ofrälse:stånden direkte till rikssalen, ridderskapet och adeln till konungens våning för att derifrån vara H. M. följaktig till rikssalen. Klockan något efter 1 anlände till rikssalen H. M. drottningen, söm jemte H. K. H. prins sessan Louis? tog plats på den kungliga läktaren. Omedelbart derefter begaf sig H. M. konungen till rikssalen, beledsagad af H. K. H. prins Oscar samt af ridderskapet och adeln, D. E. rikets herrar och norske statsministern, hrr serafimeriddare, högsta domstolens leda: möter och öfrige, som i dylika processioner pläga deltaga. Sedan H. M. konungen, klädd i kunglig skrud, intagit thronen, och riksmarskalken äskat ljud, framträdde hvar efter annan landtmarskalken och de ofrälse ståndens taln än och höllo de vanliga afskedstalen (hvilka vi på annat ställe i bladet meddela), hvarefter: chefen för civildepartex mentet statsrådet Almqvist uppläste rikdagsbeslutet. Sedan riksmarskalken derpå ånyo äskat ljud, höll H. M. konungen med klar och ljudelig stämma följande Trontal: Välborne, Ädle och Vålbördige, Ärevördige, Vördige, Vållärde, Äreborne, Förståndige, Välaktade, Hedervärde och Redlige, Gode Herrar och Svenske Män! En tidrymd af mera än ett år har gått till ända sedan jag, vid detta Riksmötes öppnande, härstädes helsade Eder välkomna; men denna tid har icke gagnlöst försvunnit, och fäderneslandet eger anledning att af Edra trägna och mödosamma arbeten hoppas ett på utvecklingen af dess inre angelägenheter välgörande inflytande. Med mig, jag är derom öfvertygad, delen I tillfredsställelsen öfver de glada förhoppningar om Konungahusets tillväxt, som Hertiginnans af Östergöthland tillstånd tillåter oss hysa. Genom den Allsmäktiges Nåd kunna de Förenade Rikena glädja sig åt inre och yttre lugn: vårt sjelfbestånd och vår trygghet, grundade: på erkännandet och tillämpningen af den lagbundna friheten, äro bevarade, och våra förhållanden till alla främmande Magter utmärkas at ett fortfarande vänskapligt förstånd. På min derom gjorda framställning, hafven J antagit en lag, hvilken, då dess grundsatser af fördragsamhet rätt tillämpas, bör tillfredsställa olika tänkande trosförvandters rättmätiga anspråk på en förut saknad bekännelsefrihet. Det arbete, som af: Eder blifvit nedlagdt på förbättrandet af vårt i många delar föråldrade lagverk, har fört till ett allmännare erkännande af grundsatser, på hvilkas antagande lagstiftningens utveckling hvilar. De till Eder öfverlemnade förslag till förändrade föreskrifter om menighetsstyrelser i städerna och på landet hafva, såsom jag med tillfredsställse erfarit, hos Eder undergått en sorgfällig granskning, och skall jag. ej underlåta att åt denna Utom mig och professor Abernev. lärer ei