Aftonbladet – 27 oktober 1860, sida 3

öfverraskning för doktorn, som väntat ett förtroendeuppdrag. Hvad var egentligen hans afsigt med detta besök? frågade Wagner sig sjelf. Middagsinbjudningar brukar han alltid låta någon af betjeningen framföra; således var detta endast en förevändning. Han, den rike och stolte Canitz, skulle personligen infinna sig hos Wagner för en invitation? Omöjligt. Doktorn hånskrattade och gick att återtaga sin plats vid kaffebordet, som han hade lemnat. När han tog -kaftekoppen, blef han varse ett bref, som låg bredvid. Det var adresseradt till honom, Åhal sade doktorn, med ett sardoniskt leende. Nu får man förklaringeft på hans artighet.o Han vägde brefver i handen och höll i tankarne följande monolog: Hvad innehåller väl detta? Låt oas tänka efter: jo, några fraser om att jag med mina ord uppväckt hans sämre menniska c.; och så slutligen ber ban mig öfverbringa en belsting, eller en biljett åt flickan, som jag sköter. Bah! Den stackarn eger icke ensså mycken kraft i själen, att han kan vara en utsväfvande sälle, utan att derföre anklaga andra.. Doktorns leende förändrades plötsligt och fick en prägel af oförsonligt hat; i det han fortfor: Du bedrager dig, veklige yngling, då du stror att jag blott och bart vill -kasta dig i utsväfningarnes armar: Nej, jag vill din undergång; jag önskade kunna af ditt lif göra en kedja af plågor och brott, hvilka skola sönderslita ditt inre med ångerns marter, då ditt stolta hjerta vaknar npp till medvetande af att du förnedrat dig sjelf. Hvad skule väl du kunna lida, som vore jemförligt med det onda din slägt bopat öfver de mina! Han reste sig häftigt upp ,och bröt förseglingen af brefvet . Det innehöll en Liten: -biljett, adresserad till mamsell Smidt, och dessa rader til Wagner: