Aftonbladet – 26 oktober 1860, sida 3

Den Palanterska hampleveransen. (Forts. fr. n:r 246.) 2:0. Duvander: att vittnet för den 19 Juni på förmiddagen runnade upp hjultrossen på repslagarebanan, då gesällen Eriksson kom med befallning från banmästaren Moberg, att vittnet skulle gå ned i källaren, och uuder vägen dit kom ytterligare förre vittnet Olsson och tecknade åt vittnet att skynda sig. När vittnet kom ned i källaren observerade vittnet, att G. Sjögren stod vid sydvestra fönstret och häcklade samt bredvid honom kaptenen Kleman, och när vittnet kom på andra sidan hampbingen, befanns banmästaren Moberg stående vid andra häcklebänken, på hvars pall den för garnprofvet bestämda hampristen låg. Sedan vittnet redan lagt handen på densamma, ryckte Moberg ned en annan rist från hampbingen och sade mycket sakta till vittnet: häckla af den, hvarjemte han kastade den förra risten upp i bingen. Vittnet svarade, att vittnet icke vågade det, då Moberg yttrade: du gör det; på min befallning,. Derefter gick vittnet bort till Olsson, som vittnet icke förut förmärkt, och fick låna hans knif ått skära upp risten. Vittnet observerade ej heller om någon båtsman eller gesällen Tausi funnos -i -källaren. Ett par minuter sednare, just som vittnet hade börjat häckla, kom grosshandlaren A. Palander fram till häcklan; men vittnet hade icke sett till honom, när ombytet af hampristerna skedde. Hörd öfver dessa vittnens berättelser, svarade Te endast, att vittnena äro jäfviga och vittnat alskt. 3:0 Råberg: att vittnet satt På en pall i norra ändan af källaren, mot Östra väggen, sysselsatt att uppvisa hampband, när vittnet såg först en gesäll inkomma inom den till. varfvet ledande dörr, bärande; såsom vittnet tyckte, endast en hamprist; ett Par minuter derefter inkom banmästaren Moberg och strax derpå grosshandlaren A. Palander, hvaremot vittnet icke gaf akt uppå, om vittnena Duvander och Olsson då voro i källaren ; dock såg vittnet, att andra personer än de trenne förstnämnde funnos der, ehuru vittnet icke vet hvilka de voro; och vidhöll vittnet bestämdt, att grossh. A. Palander icke stod långt ifrån Moberg, då Moberg, på sätt vittnet förut omtalat, höll hampristerna. Vittnet Olsson deremot vidblef, att när vittnet såg grosshandlaren Palander komma in genom dörren, hade Duvander redan börjat häckla, i anledning hvaraf Råberg yttrade, att det vore möjligt, att grosshandlaren först varit inne i källaren samt sedan gått ut och återkommit, utan att Råberg märkt ho