Aftonbladet – 26 oktober 1860, sida 3

dessutom att ersätta sin husbonde de penningar han ännu ej återfått. — Till rådhusrättens femte afdelning hade drängen C. G. Ros, som under sommaren tjenat vid egendomen Sinkensdam, utverkat sig stämning på polisöfverkonstapeln P. E. Heren, med påstående bland annat om laga ansvar derför att Heren, under kärandens frånvaro, ur en låst vedbod borttagit ett koksreatur, hvilket käranden tillvaratagit och inläst i vedboden. Heren förklarade att nämnde ko tillhörde honom och gått på bete vid Herens egendom nära Sinkensdam, der bon vallats af en gumma, då hon blifvit skrämd af ett flyttlass och sprungit vägen fram till Sinkensdam, der Ros motat in henne på gården En gosse, som genast sändes att föra kon tillbaka, kunde ej förmå Ro; att låta henne återvända, och då Hereåns hustru och svärmoder en stund derefter begärde att återfå kon, ville Ros ha 12 sk. i ersättning för att han tagit kon tillvara Då de ej hade penningar med sig, behöll Ros kon i pant. Då Her6a hemkom gick han till Sinkensdam och 4itertog sin ko. Hern yrkade ansvar på Ros för (enaes förfarande. Målet uppsköts för vittnens afhörande till den 8 November, då Ros ålades att vid bemtningsäfventyr närvara. — Vid samma afdelning dömdes timmermannen Bergström att, för det han å öppen gata den 16 September slagit snickaregesällen A. L Kågström, böta 22 rdr 25 öre, eller i brist af böter undergå 13 dagars fängelse vid vatten och bröd. Bergström erlade böterna. — I går afton har en grof våldsbragd blifvit föröfvad. Å krogen i huset n:r 7 vid Svenska Prestgatan tjenande pigan Wilhelmina Westerholm hade nedgått i källaren under nämnde hus. Inne å krogen hade trenne manspersoner uppebållit sig, af hvilka en gått efter Westerholm ned i källaren. Någon stund derefter hade denne karl kommit springande ifrån källaren och tagit till flykten utåt gatan. Då Westerholm blef uppförd ur källaren befanns hon så illa skuren med knif i ena låret samt å flera delar af kroppen att hon genast måste forslas till lasarettet. Våldsverkaren uppgifves af kamraterna vara en mureriarbetare Wigren. För dennes efterspanande och för att afvakta pigan Westerholms tillfrisknande och närmare redogörelse för förloppet anstår med polisförhörs hållande. — Norrköping den 24:e: Man kade vid rådhusrättens session sistlidne lördag den bedröfliga anblicken af en hel rad unga förbrytare, vid en älder vexlande från 18 till 10 år. De voro till antalet åtta, och flera bland dem hade -redan förut af polismyndigheten, till oc: med mer än en resa, varit för olofligt tillgrepp antastade och med ris agade. — Den 7 dennes hade ur ett stånd md skoarbeten å Carl Johans torg blifvit tillgripna 1 par stöflor och 2 par skor. Detta tillgrepp hade sålunda föröfvats, att två bland förbemälde gossar gått in i ståndet, som funnits öpret, och derur uthemtat nyssnämnda skoplagg, hvilka fyra andra emottagit. — Den 15 dennes begåfvo sig trenne bland gossarne, tvenne af 11 års ålder och den tredje 10 år gammal, i en båt till Strömsholmen, hvarest de med flintor sönderskuro ett fönster å paviljongen och, efter att sålunda hafva dit beredt sig inträde, bemäktigat sig 200 st. cigarrer och 19 st. teskedar af nysilfver. Cigarrerna dels röktes upp, dels utdelades frikostigt till andra. Te skedarne åter bar en af gossarne hem till sin mor. Denna befallde gossen att bära åter skedarna till det ställe, hvarest han tagit dem, och gossen hade äfven lofvat hörsamma modrens befallning. Gossen gick dock ned till stranden af strömmen och sänkte skedarne uti dess djup. — De unga missdådarne nekade väl icke till hvad emot dem angifvits, meh de visade föga eller ingen ånger deröfver. Ej heller deras mödrar, hvilka också inkallats, tycktes synnerligt gripna af barnens vanart. Visserligen gret och gestikulerade en bland madamerna, moder till den elfvaåriga gosse, som tillgripit teskedarne; men den förklaring hon derunder afgaf var mindre tillfredsställande. Redan den omständigheten, att den elfvaårige sonen dristar erbjuda modren 19 st. tåskedar (alla voro nya och obegagnade) synes betänklig. Tydligen är orsaken till dessa ynglingars och gossars brottslighet ingen annan än bristande eller vanvårdad moralisk uppfostran. Målet uppsköts till nästa lördag för vinnande af-några ytterligare upplysningar. — Prejudikat för apotekare. Vid granskning af protokollet öfver år 1857 förrättad visitation å apoteket i Engelholm anmärkte kongl. sundhetskollegii fiskal, att apotekaren A. Norn, enligt ett af sqvadronshästläkaren E. O. Kullberg meddeladt recept, försålt fyra drachmer arsenik till förvaltaren af En geltofta gård, fanjunkaren Carlberg, utan att affordra reqvirenten en med vederbörandes tillstånd styrkt reqvisition och ett fullständigt qvitto vid mottagandet, oaktadt qvantiteten befanns störfe än som rimligen kunde ifrå. akomma att begagnas såsom medicin för tillfället. Sundhetskollegium anmälde förhållandet hos justitiekansleren; enligt hvilkens förcrdnande stadsfiskalen Gyllensvärd vid rådhusrätten i Engelbolm yrkade ansvar å Nörn för den anmärkta förseelsen. Apotekaren Noren företedde inför rätten dels intyg af Carlberg, att den ifrågavarande arseniken, hvartör Eogeltofta gård å apoteket debiterats, uttagits å apoteket af Kullberg sjelf och blifvit af honom använd vid gården för sjuka kreatur, dels ock af Kullberg, att han sjelf på apoteket athemtat och ej till någon utlemnat berörde 4 drachmer arsenik, hvilka blifvit efter hans föreskrift och under hans uppsigt använda. Härförutan anförde Norån, att Kullberg, enligt k. kungörelsen den 2 September 1830, haft rättighet att, såsom skett, för kurativt ändamål ordinera arsenik; att läkaren, som eger bestämma giftets bruk, måste antagas vara qvalificerad att hafva giftet i förvar; att Noren ej egde döma öm den ordinerade qvantitetens storlek; samt att det förefallit bonom orimligt att fordra, det Kullberg, utom receptet, skulle, på sätt kongl. förordningen den 15 Juni 1787 omförmäler, lemna skriftlig reqvisition, underteckna den och sedan derå teckna förbindelse att varsamt umgås med giftet och ej deraf meddela åt andra; hvil ket stadgande, enligt Norens förmenande, förutsätte en annan person än läkaren såsom köpare. I utslag den 15 Mars 1858 yttrade rådhusrätten, att enär den omständighet, att ifrågakomne arsenik å apoteket mottagits af samma person, som, dertill behörig, föreskrifvit dess användande, icke utgjorde undantag från allmänna stadgandet i förordningen den 15 Juni 1787, att så beskaffadt gift icke af apotekare finge utlemnas annorlunda än emot recipisse af köparen, samt Noren uraktlåtit iakttaga berörda stadgande, dömdes Noren, jemlikt nyss åberopade förordning, att, för hvad honom sålunda till last kommit, böta sjuttiofem rdr rmt, till treskiftes emellan kronan, staden Engelbolm och Gyllensvärd. Detta utslag fastställdes af skånska hofrätten den 17 Maj 1858 och af K. Maj:t den 19 sistlidne September. 6 ER ER NET be anat GG per ngn 0 änn Ej Fda NN a Od Den Palanterska hampleveransen. (Forts. fr. n:r 246.) 2:0. Duvander: att vittnet för den 19 Juni på förmiddagen runnade upp hjultrossen på repslagarebanan, då gesällen Eriksson kom med befallning från OM vt RR 0 O KM fr Korg öv HU 0