Aftonbladet – 20 oktober 1860, sida 2

VU TIS URI GT VERS 20 all UVI UTSE IAU ist i rättan tid, så att reserverna från Caserta unde komma fram till de mest hotade punkha och afgöra slaget. Hade kolonnen mot faddaloni hällit stånd tillräckligt långt fram å dagen, för att hålla reserverua från OCaerta 1 schack eller också för att tvinga oss tt sända alla dessa trupper eller en del af em åt detta håll, så hade det kunnat sätta ss i en kinkig belägenhet. våra hufvudsakliga dispositioner voro nöd ändigtvis lika enkla — att försvara de hoide punkterna, kasta fienden tillbaka och cka ut reserverna från Caserta, så att de arm tillhands för båda dessa ändamål. sån Angelo och Santa Maria tvista med .randra om hedern att ha haft den hårda : striden, men veikliga förhållandet är, att t kämpades ganska bäftigt och gafs många ritiska ögonblick eller, rättare ragdt, timmar vå båda punkterna. Santa Maria hade fördeen framför Sån Aagelv att ega några på förvand uppförda jordverk och barrikader i fron-.s n samt åtskilliga points dappui till sitt förar. På Santa Maria-sidan var försvaret an;rtrodt general Milvitz vid brigaden Cosenz, ch trots en kontusion i högra foten ansträngde vn sig Hela dagen att behålla positionen. Neapolitanarne: bade uppbjudit sina sista benödanden för att intränga : Santa Maria, och :4 vi förde fram v-ra sista reserver från Caorta, bade de likaledes sina sista reserver position. Gardesgrenadierregementet inneide kapucinerklostret och Campo Santa, :varifrån de förjagades af en dl utaf briga-n Eber. Det var deras sista ressurs; allt det ;rriga hade gått förloradt vid de särskildta an:llen under dagens lopp. Det hade sannolikt arit svårt, om ej omöjligt, att hålla stånd, ;n ej de små jordverken, sandsäckstatteriet id Capua-porten samt det piemontesiska artil-riets och framför allt några artilleriofficeracs uppförande varit. Det är dem vi ba att icka för de fem kanoner, som togos på detta ställe, Dels: hade de suttit af, dels voro deras äst:r dödade. Kanonerna sköttes utmärkt il: treeller fyra skott i minuten, af hvilka ästan hvartenda träffade. Dessa piemontesi-ka artillerister voro ej ed i elden från böran, utan ankommo på jernvög fram på dagen ch hunno just lagom tidigt fram, för att börja sitt ärbete under den hetaste striden. Vid San Angelo var positionen mindre rynnsam för försvaret, Sjelfva byn eller snaare det gamla klostret med hvad: som dertill vår, hvilket allt är bygdt på bergssluttnin-årna, äro temligen säkra mot ett anfall i rosteh,; och: deras: säkerhet kunde endast-deri;enom Ha Satt: på spel, att neapolitanarne gått ifver floden vid färjan ofvanom Scafa di Fornicola och framryckt på bergvägen bakom ss; men hufvudsaken vid San Angelo var att skydda den stora kommunikationsleden med, Santa Maria samt de verk och pontoner, som anlagts mot floden. Detta gjorde det af nölen att framskjuta försvarslinien öfver vägen eh således komma ned på öppna fältet. Det anda försvarsverk, som blifvit anlagdt, var en bårrikad af sandsäckar med fyra kanoner på vägen från Capuga till San Angelo. Om denna phbnkt var det en hård kamp hela dagen iän1a; den togs två gånger af neapolitanarne och itertogs två gånger. Ehuru det der fanns, utom de calabresiska och gennesiska skarpskyttarna, nominelt tre brigader, funnos i sjelfva verket föga mer än 3000 man der, medan fienden hade emot dem kolonner, som utgjorle åtminstone en tre gånger så stor styrka. En del af vår lilla styrka var dessutom på sätt och vis neutraliserad; derigenom att öfverste Dutid blifvit sårad tidigt på dagen. En del af hans män, under den tappre öfverste å. Wyndhams befäl, var med i elden, men återstoden, liknöjdt anförd af sina sicilianska officerare, bragtes i oordning då deras anförare sårades. I ingen armå är befälrafvarens efterdöme af så stor vigt som i vår. En. enda tapper och kallblodig man vänder ofta ebb och flol och afgör en rörelses framgång, ty våra frivillige äro impulsens och ej disciplinens män. I detta afseende var det ingen brist i San Angelo; ty utom Garibaldi, som oaflåtligt gick utåt linierna, uppmuntrande våra soldater och nödgande dem framåt, fanns der öfverste Simonetta, befälhafvaren för första Medicibrigaden, hvilken var outtröttlig i sina bemödanden, alltid på den mest hotade punk: ten, till sista ögonblicket hållande sig qvar i en kritisk position och alltid en af de första at: återtaga den. Der var öfverste Bordoni. chefen för ingeniörkåren, som ömsevis uppträdde såsom ingeniör-, artillerioch infanteriofficer. Vidare fanns der general Awezzano, som år 1849 förde befäl i Rom och lemnade sina indrägtiga affärer i Newyork, för att begifva sig hitatt strida. Slutligen major Dowling vid artilleriet, hvilken likaledes ömsevis utförde rollen af artdlerist och allmän uppmuntrare, samt ytterligare andra; som uppbjödo sina bemödanden, der andras ej räckte till, och resultatet motsvarade deras ansträngdingar. Den 4 Oktober. 1 går fördes de2,500 fångarne på jernväg till Neapel. Vid stationen väntade några hundra nationalgardister på dem, för att föra dem till fästet S:t Elmo. När fångarne fingo senatid: algardet, frågade de gäckande, om österrikarne innu ej tagit buden af dem. Gäckeriet förstods ej förr än efter närmare förklaringar. Fångarne frågade, hvar österrikarne voro, ty Man hade berättat för dem, att de redan åckuperat. Neapel och slagit Garibaldi, som ou skälle befinna sig mållan två eldar. Då de fingo se piemontesarne vid S:t Elmo, frågade: de med förvåning, hvilka de voro, och då man sade dem, att de voro piemontesare. tycktes ett ljus gå upp för dem. Det är genom dylika lögner neapolitanarne sökt lifva sina soldaters och officerares mod, ty de sednares okunnighet är ej mindre än de förras. På morgonen ankom t. ex. en major vid grenadiergardet med sin nattsäck, hviftande med en hvit näsduk, och åtspord om sitt ärende, svarade han, att han till följd af familjaffärer ngifvit sin afskedsansökan, hvilken beviljats. Då man talåde med honom om hvarjehanda )