Aftonbladet – 19 oktober 1860, sida 2

i trädgården, liksom jagad af någon inreångest. Den ifrågavarande aftonen satt hona i lusthuset, ifrigt sysselsatt, med ett. broderi. Hon var helt och hållet :svartklädd och bar på hufvudet en svart mössa, hvilken omslöt ett blekt ansigte och ett silfverhvitt hår. Hon tycktes vara omkring fyratio år, denna qvinna, öfver hvars bjessa sorgen, men icke åren bredt ålderdomens snö. Allt omkring henne var tyst och stilla. Det enda, ljud som hördes, var vågens sqvalpning emot stranden och fogelns sång på grenen. Plötsligt ljöl en gäll qvinnoröst, i fullt gräl med en frisk barnstämma. Ja, det säger jag henne, Skuldfrid, att den här gången klagar jag bestämdt för mammap, skrek den gälla rösten. Det skall du slippa, jag kan nog tala om alltsammans sjelf,, svarade barnstämman. Fru Smidt lyfte upp hufvudet och fick se Skuldfrid komma springande utför den breda gången och ned till lusthuset, hvars glasdörrar stodo uppslagna. När flickan var nära dem, saktade hon farten, och framkommen till dörren, steg hon helt sedigt och-anständigt in till -modreri. Hon tog hennes hand och kyste den med de orden: God afton, älskade mamma., I detsamma vände hon på hufvudet och fick se Annika komma flämtande utför gången och styra kosan till lusthuset. Vid denna syn skyndade Skuldfrid att tillägga, innan fru Smidt hade gjort någon fråga: Mamma, Annika ämnar sqvallra; men jag vill helst sjelf tala om hvad jag har gjort. Det vill äfven jag, mitt barn, svarade modren, och ett kärleksfullt leende klarnade upp de dystra dragen. Jo, det är så, att. Skuldfrid springer omkring till grannarnan, aforöt Annika och klef in i lusthuset. Låt Skuldfrid sjelf talav, sade fru Smidt. Du vet ju att jag icke gerna ser att du skall gå till grannarna; hvatföre gör du det då? Mamma, jag har icke varit hos någon, svarade flickan. Hela mitt fel är att jag i går vid östra udden träffade min vän, egaren af