Aftonbladet – 17 oktober 1860, sida 1

ATS ESR KEANE I STOCKHOLM nwen 17 Okt. Borgareståndet har i hypoteksbanksfrågan fått göra samma erfarenhet som ridderskapet och adeln i kommunalfrågan, den nemligen, att ståndet genom en alltför sto:r obenägenhet mot förslaget i sin helhet vid dren första föredragningen, beröfvat sig nästan. allt inflytande på fastställandet af de särskilta bestämmelserna. Det lider nemligen icke någ ot tvifvel, att om ståndet, i stället att i klump återremittera hela det första betänkandet i ämn et, bade genomgått och fattat beslut vid de särskilta paragraferna, torde ståndets me ning ha lyckats at göra sig gällande i flera vigtiga punkter, der den affärsinsigt, sorh i stå ndet förefinnes, åstadkommit beslut, som utgöra verkliga förbättringar i förslaget. Nu lärer den af borgareståndet beramade inbjut ning till medstånden att i dess beslut instämma, 1 de flesta punkter icke kunna till någon åtgörd föranleda, alldenstund de omhand lade frågorna redan äro genom tre stånds samraanstämmande beslut al rikets ständer afgjorda. Vid två ganska vigtiga punkter synas emellertid de öfriga riksstånden vara fullkomligt oförbindrade att antaga borgareståndets inbjudning. Det ena är i afseende på den af ståndet, i likhet med ridderskapet och adeln, beslutade ändring af S 9. Då till och med ridderskapet och adeln, emot finansministerns samt ledamöternas i finanskomiten och det sammansatta utskottet bestridande, ändrat nämnde S i den syftning, att den korta upplåningen ej skulle få bedrifvas i alltför stor skala, såsom innefattande en våda för hypoteksbanken, så torde man få antaga att goda skäl blifvit förebragta. Denna ändring föll i presteståndet på en röst, men antogs utan votering af borgareståndet. Skulle det nu innefatta någon orimlighet att antaga inbjudning i en fråga sådan som denna? Vore det än ett medgifvande åt öfverdritna farhågor, så torde man ej böra drifva frågan till det yttersta, ty man bör alltid ihågkomma, att det är en kreditinrättning, som skall bildag, och att det obestridligen är densammas fördel att från början komma i åtnjutande af ett mera allmänt förtroende. Borgareståndet har jemväl beslutat en ny g af innehåll: Hypoteksbanken eger icke upptaga penningar mot så kallade premieobligationer. Detta beslut fattades enhälligt, och då det icke uti öfriga riksstånds beslut i frågan finnes något som står i strid härmed, så vill det synas som intet hinder skulle möta ätt antaga inbjudningen i denna del. Då man vet att lotterier äro i landet förbjudna, då man torde erinra sig att den periodiska pressen afsagt sig betydliga inkomster af annonser om dylika spekulationer, då man nyligen sett att herrar fullmägtige i riksgäldskontoret, i brist af ett klart och tydligt förbud, ansett sig kunna inrätta lotterilån, men derföre rättvisligen drabbats af revisorernas anmärkning, så kan man icke gerna förutsätta att jordegarne i landet skulle, för vinning af en qvart procents årlig ränta, vilja se hela landets befolkning ånyo inkastad i lotterispelet med alla dess förderfliga följder. Man må icke undskylla sig med att lotteri-lånet upptages i utlandet. Lottsedlarne, grundade på svensk ansvarighet, finna nog vägen hit; och när konung och ständer med en betydlig uppoffring för statsverket indrogo lotterikontoret på Slottsbacken, var det väl ej för att få en ännu större inrättning i dess ställe. Vi hafva nu sparbanker, depositbanker och räntebärande obligationer, allt för att främja sparsamhet och kapitalisering. Med tillfredsställelse kan man säga att sparsamhetsandan gjort stora framsteg. Men sätt lottsedeln i stället fr den räntebärande obligationen, och vi skola i stället för lugna och sträfsamt arbetande menniskor få en hop af dröm : are, som tillbringa sitt lif emellan hopp och fruktan samt, under väntan på den stora lyckan att hastigt blifva rika, gå det tröstlösa armodet till mötes. Det af sammansatta bevillnings-, lagoch ekonomiutskottet afgifna förslag om ett nådår för småbrännerierna har förorsakat den ovanliga företeelsen af en propositionsvägran från landtmarskalken, erkebiskopen och borgareståndets talman. Dessa hrr talmän ansågo nemligen förslaget innefatta en rubbning i rikets ständers redan fattade beslut, att vid hvarje bränneri skall vara anställd en kontrollör och att allt tillverkadt bränvin skall uppmätas. Då de respektive stånden godkänt sina talmäns åsivter i denna del, har förslaget af de tre stånden blifvit lagdt till handlingarne och torde alltså nu kunna anses förfallet. Vi ha förut omtalat, att bondeståndet bifallit förslaget, ett beslut mot hvilket likväl i gårdagens plenum Mengel, som ej hade varit tillstädes : då det fattades eller då motionen remitterades, afgaf en i skarpa ordalag affattad reservation, på enahanda grunder, som talmännen i de andra stånden anfört för sin propositionsvägran. Sammanjemkningsförslaget i fråga om förordningen angående kommunalstyrelse på landet är nu af de tre ofrälse stånden godkändt och förordningen i sin helhet af rikets stänFS ATS CE BYTE EESK SET TANT MIST TREES träcker honom. störtar han död till henneg