Aftonbladet – 13 oktober 1860, sida 2

ndeegyptiska konungagrafvarne skulle hafva bibehållit sin grobarhet intill våra tider. Till -botandeaf den hos vinrankorna förekommande sjukdomen, som orsakas af en parasitväxt, Oidim Tuckerin, samt mot rost på törnrosbuskar, persikor och humle har inpudringen med sväfvel fortfarande befunnits fullt verksam, och em ny och förbättrad maskin för verkställandet af denha operation i stort har blifvit uppfunnen af de Lavergne. Den redan år 1845 af kejserliga centralåkerbrukssällskapet-i Paris till utforskande af potatissjukans orsaker och utfinnande af botemedel deremot utsedda komitå har efter 14 års vunnen erfarenhet afgifvit en ny rapport, hvari åtskilliga förut gjorda uppgifter rättas. Herrar Chevreul och Vilmorin hafva uti en af sällskapets sammankomster förklarat sin åsigt vara, satt-höfvudorsaken till potatissjukan är en parasitväxt (Botrylis infestans, Montagne; Perenospora infestans, Speerschneider). Denna orsak Har man. länge förnekat, liksom man gjorde vid frågan om Oidium på vinrankorna; men den synes nu vara fullständigt ådagalagd, och vi: kunna shoppas att möjligen finna ett medel lika verksamit mot potäternas sjukdom, som svaflet visat sig vara mot vinrankornas. I sjelfva verket omtalas redan lyckade försök, verkställda i Amerika, att förekomma och i sin början bota potatissjukan genom bladens inpudrande med fint pulveriseradt kalkhydrat. Hr J. Kähn har förlidet år utgifvit en skrift: Die Krankheuen der Kulturgewächses som med det högsta loford omtalas i de flesta af Europas vetenskapliga journaler och redan upplefvat en ny upplaga. Den fyller) en stor och vigtig lucka i vårt vetande åt detta håll. Jag kan ej lemna obemäldt; att i Frankrike stor uppmärksamhet bar. blifvit fästad vid den svenska hafran. En mr Eugene Robert har runnit den vigtigare, mera tunnskalig och) försedd med större kä:na än de förut kända sorterna ; odlad hos hrr de Tråcy och Dailly, var den gifvit högst gynnsamma resultat, och le hafva beslutat att underkasta den förtsatta odlingsförsök med åtföljande undersökningar af dess närande förmåga. Jag kan dock för min del -ej annat än beklaga, att Sverge, 1å det ickexför närvarande eger, och ej heller -på flera år har utsigt att få, någon fullständigt organiserad ägrikulturkemisk försöksanstalt, måste från främmande länder hemta upplysningar, om :beskaffenheten af sina egna jordbruksalster; oberäknadt . det. nedslående ieri, att Sverge, som i vetenskapligt hänseende är värdt, att intaga en bög plats bland folkenydock i denna vetenskapsgren — den vigtigaste af alla för vårt lands ekonomiska utveckling — måste stå tillbaka i jemförelze med Europas öfriga civiliserade nationer. Jag nämnde i min berättelse förlidet år om det uppseende; som den af Smith på LoisWeedon utöfvade kulturmetoden för säd väckt i England; en metod, som afser ingentiog mindre än att genom kultur och flitigt bruk göra äll gödning öfverflödig. Utan rinkgaste tro på möjligheten af ett sådant resultat. förtjenar dock saken all uppmärksamhet, och Londons :Centralfarmers Club har derföre atsett en särskild komitå för att på stället undersöka törhållandet. Uti den af mr Clarke på Long Sutton derom afgifna berättelse har man erhållit följande uppgifter: Metoden består i radsåning af säden,i 3:ne rader, som för hvete hafva, ett afstånd af 10 tum, hvarpå följer ett mellanrum af 40 tum, och derpå åter 3:ne råder säd. Mellanrummet bearbetas under den första delen af hvetets växtperiod till betydligt djup och flera gånger. Det följande året bära dessa: mellanrum säd, och den förut besådda delen blifver då träda. Under växten utvecklas hvetet i de 3:ne raderna så, att de stora, 40 tum breda mellanrummen nästan icke synas, Någon gödsel hafva fälten icke erhållit på 13 år. Början skedde år 1847. De första åtta åren, 1847 med 1854, vär medelafkastningen SY, tunnor på tunnlandet; 1855 gaf 93, tunnor; 1856 nära 9 tunnor; 1857 8-7; tunnor; 1858 97, tunnor, och förlidet år 97, tunnor, allt af utmärkt qvalitet. Då nu icke mera än hälften af jorden kan anses besådd, bör denna afkastning med skäl kallas utomordentlig. Jag anför här blott ett konstateradt faktum, utan att deraf draga några slutsatser, af hvad namn de vara må. Förklaringen måste gifvas af framtiden, efter närmare undersökningar. Det är bekant, att den elakartade lungsjukan är ett ibland boskapsskötselns svåraste hinder, och att meningarne om det verksammaste sättet att förekomma den ännu äro mycket delade. Tvenne medel bafva hufvudsakligen blifvit använda: det ena djurens nedslagtande; det andra skyddsympning. Nedslågtnihgsmetoden försvaras och användes för närvarande endast i Oldenburg, Danmark och Sverge: Vi förlidet års tyska landtbruksförsamling i Braunschweig förklarade sig majoriteten för ympningsoch mot nedslagtningsmetoden. I afseende på sammansättningen och verkningarne af våra busdjurs föda, ba det förflutna årets vetenskapliga forskningar lemnat många vackra resultater, men hvilka skulle vara både för vidlyftiga och iavecklade att bär anföra. Bland de gjorda forskningarne intaga dock Lawes och Gilberts försök vid kreatursgödaing ett utmärkt rum. Svenska landibrukslilteratbre. som på nära 20 år icke haft att uppvisa något större arbete af inhemsk förfat are, har förlidet år sett tvenne sådana börjas... Det ena, en popular lärobok, und titel af Handbok i svenska sng bee OR Orr Pb LL vu nr var försjunken. Döbora Aberney dongel välter en kort. sjukdom, efterlemnande man och söner i djup BOTg. Harmen begret. den bi