Aftonbladet – 13 oktober 1860, sida 2

ett angenämt intryck på Harmen att se sig alltjemt vara lika mycket afhållen af sin man; men hon blef kallsinnig derför och sökte icke i hans tillgifvenhet en tröst och en ersättning för hvad pligten bjöd henne försaka. Den unga qvinnan hade icke lärt att det gifves en tröst bär i lifvet för allt hvad vi lida och uppoffra, nemligen: den af uppfyllda pligter. Harmen kastade bort allt som kunde hindra hennes inre sorg och fann en njutniog i att. frossa uti smärtan. Det var hennes: kropp, icke hennes själ, som återvände till hemmet. Ointresserad för den yttre verlden, emottog hon med fullkomlig hkgiltighet underrättelsen, att hennes man tagit en yngling, en utländning, tysk, såsom det sades, till sig. Det betalades för den unge Ivano hos Casper. på det han under någon tid skulle få sysselsätta sig med att laborera. Han ämnade blifva kemist. Försänkt i en känsla af. omätlig saknad och leda åt allt omkring henne, föstade Harmen föga uppmärksamhet vid den unge-gossen, och sällan eller aldrig tilltalade hon: honom, ehuru Casper ofta bad henne derom. När männen gjorde en dylik pårojnnelse, kunde det: hända -att. bon sade några intet sägande ord till -ynglingen, när han infann sig vid måltiderna, eller tillbringade någon stund-om aftnarna med familjen; eljest var hon såsom han icke funnits: till för henne. Ivano å sin sida kunde aldrig släppa Harmen ur sigte, från det han inträdde i samma tumssom hon, tilldess han aflägsnade sig derifrån. . Hon var allt för vacker att icke blifva ett föremål för den med benne jemnårige ynghngens beundranv, ; Några veckor efter Harmens återkomst inträffade likväl en händelse, som något ryckte henne ur den likgiltiga trögbet hvaruti hon